Istället för ljud

Jag ska sluta tjata om mitt jävla tränande. Okej, det är en big deal för mig men resten av världen skiter i det. Ännu mer än i resten av mitt händelselösa liv. Nåja, jag tränar i princip varannan dag nu vilket medför att jag alltid har träningsvärk. Så är det med det. (När ska det sluta?) I let it go now.

Något som däremot är svårare att släppa är det faktum att vi missade tvättiden som vi båda trodde var bokad till idag, men i själva verket var igår. Låter inte så jävla blodigt kanske men jag är en tjej som föredrar att bära underkläder, speciellt när det är så här kallt, och det kan jag snart inte göra längre. Ska försöka slänga in lite shit innan elen stängs av i kväll, men det kräver att jävlarna som tvättar nu är färdiga någon gång snart!

Nog sagt om även det. Jag tog sovmorgon i morse. Välbehövlig sådan. Tänkte i min enfald att det kanske skulle sätta stopp för mitt fladdrande, stackars trötta vänsteröga men icke sa nicke. Fladder fladder. Fruktansvärt irriterade. Eftersom jag är läkarrädd och med starkt hypokondriska drag googlar jag "fladdrande öga" och tänker att om c-ordet dyker upp skiter jag bara i att läsa om det. Dock verkade fladdrande ögon i de allra flesta fall bero på trötthet, stress/oro samt för stort intag av kaffe och läsk. Well. Det låter ju inte helt otroligt.

Nej. Varför sitta vid den här jävla dumburken när man man istället kan lägga sig i sängen och kramas och sedan långsamt glida in i drömmarnas värld... Que?

Danspasset var inställt. Ersättningen var något som innehöll ordet "puls". Jag kopplade i min bakistyngda hjärna att puls kanske inte var vad jag behövde just idag, men då jag ändå hade pallrat mig (och sandra, charlott och alex) dit var det lika bra att löpa linan ut. Instruktören var visst självaste föreståndaren. Han hette Tomas och var en riktig jävla sadist. "Stå inte still en sekund, ni kan lyssna och röra er samtidigt" och "Nej! Inte dricka nu, det är bara 19 minuter kvar." Jag gömde mig bakom en pelare så gott jag kunde men vågade inte annat än att ständigt skaka på fläsket. Och well, efteråt kändes det bra i alla fall. Men imorgon kommer träningsvärken återigen invadera mina muskler.

Efter passet gick jag (på vingliga ben) raka vägen fram till disken och köpte mitt första träningskort ever. En historisk dag.

Det blev väl bra igår. Eller ganska i alla fall. Lite mer alkohol än beräknat, vilket ju aldrig är bra, men det gick rätt bra ändå. Många bran där. Jag känner mig inte riktigt i form.
På festen (kombinerad 25-års och nudrarjagochkrigarpåbalkan-sådan) kryllade det (nåja) av småbarn och gravida. Jag kände mig ung (fast vissa av de ansvariga till barnen säkert var yngre än mig) och tramsig och flamsig.  Eller obegränsad. Typ. Och tacksam för att det inte bor nån knodd i eller runt mig.

Efter ett tag flyttade vi våra små rumpor och åkte in till stan där Niclas faktiskt befann sig. Han fixade in oss på Soho, ett ganska så bajsnödigt ställe. Killarna framför oss kom knappt in; "det krävs en viss klädkod här" - men de sextonåriga, lättklädda barnen ännu lite längre fram hade de inga problem att släppa in sidovägen. Jaja. Jag är glad att vi slapp betala de 120 (150?) kronorna det egentligen skulle ha kostat oss att komma in. Det hade känts.. ovärt. När jag stod i den otroligt långa och osofta toakön frågade nån gorilla mig om jag stod på listan. För att gå på toa!? Nej, svarade jag, jag ska bara gå på toa. Själv. My god.

Och blusen då? Jodå, den gjorde succé. Eller jag kände mig fin i alla fall. Och det är ju bra.

Allt ovan medför en viss trötthet idag. Fan för att bara kunna sova till 9 dagen efter. Utan resorb hade jag förmodligen varit ännu segare än nu, så jag tackar och tar emot för den falskt återställda vätskebalansen. För ikväll ska jag ju träna dans, tjoho!

Idag blev det en liten tur på stan. Bland annat shoppades en liten skjortblus som bara skriiiker mitt namn. Högt också. Har småtrånat ett tag och nu slog jag till. Blir förmodligen premiäranvändning ikväll till den fabulösa (funkar alltid!) volangkjolen. Dessutom provade jag lite nördbågar på Synsam när Sandra skulle handla linsvätska. Rätt snyggt faktiskt, om nördigheten är balanserad och lagom stor osv. Dessvärre blir det nog inga nya brillor på ett tag. Måste bli bättre på att använda mina.

Det var allt jag ville, ikväll blir det party men förhoppningsvis är rödtjutet vänligt nog att spara lite ork till dansträning imorgon.

Ha en skön lördagkväll alla.

Jag är jobbigt trött och öm i (så gott som) hela kroppen. Hade ingen lust att gå till skolan idag men gjorde det ändå och lyssnade på en oakademisk föreläsning (don't get me wrong, jag klagar inte) där läraren visade upp typ tusen olika tidskrifter som vi kan tänkas sälja ex-jobb och andra artiklar till. Jag skulle hemskt gärna sälja mitt ex-jobb för 20-30 papp.

Efter skolan väntade lunch med Malin! Det var så kul att träffa henne, var såklart alldeles för länge sen sist. Hon "kände knappt igen mig" för jag har ju så "mörkt" hur numer. Minsann. Känns bra att inte vara platina längre.

Jag köpte en bok på stan förresten. Av Curtis Sittenfeld, som skrev I en klass för sig och som jag gillade mycket. Den här var hälften så tjock, tyvärr, men jag hoppas att den är bra ändå!

Mäh. I morse när jag vaknade hade jag bara artigt mycket träningsvärk. Lite öm men ändå nöjd, för jag kände att jag hade tränat för första gången på flera år. Men allteftersom dagen gått har denna njutningsfulla smärta gått över till jagkaninteskrattaellerlyftaarmarnautanattdetgörjävligtoont. Måste det vara så smärtsamt för musklerna att väckas från de döda? Jeje. Imorgon kör vi igen! En timmes mag- och ryggträning. Core. Ohmygod. Jag kommer ligga på golvet och kvida. Men det är det ju värt, eller hur!?

Jag har ingen aning varför det är galet glest mellan orden i mitten. Så ni vet.

Jag har en tendens att fastna i amerikanska tv-serier. Det började med att jag började ladda ner Grey's anatomy och kom i kapp. Då var jag tvungen att börja ladda ner Brothers & Sisters (som jag tidigare hade följt på TV). Numer tycker jag att Brothers är bättre än Grey's, det börjar sacka - speciellt nu när slutty nurse har gjort sin entré. Hata. Den senaste i raden av tv-serier är Gossip Girl. Bortskämda överklassungar på Manhattan. Jag gillar det. Och nu har jag bara tre avsnitt kvar innan jag är, just det, i kapp. Buhu. Och den där jäkla strejken verkar ju inte ha några planer på att lösas. Får nog börja se mig om efter en till amerikansk tv-serie att ligga och slöa i soffan framför.

Dock börjar ju skolan imorgon, så asmycket slöande kommer det kanske inte bli framöver. (Dock mer än när vi knegade, räknar jag med). Skolan i all ära, det mest uppseendeväckande som kommer hända imorgon är det där Friskis-passet jag flåsande (förhoppningsvis) kommer ta mig igenom. Puh. Hur ska det här gå.

Det rycker i mitt vänstra ögonlock. Det brukar vara ett säkert tecken på att jag är lite för trött. Jag är rätt trött, i kroppen och knoppen, har kört i 180 ett tag nu. Och ikväll är det party party. Det ska bli kul, såklart, ska peppa peppa peppa! Men först kommer Pappa och Patric och Alex och Nicklas hit. Jag har hört rykten om att de förstnämnda har semlor med sig. Blir man bjuden är det oartigt att tacka nej... Och dessutom är grädde bra för att förebygga baksmälla.

Hemkommen. Och den kära lägenheten med högt i tak känns fortfarande som hemma. Luktar lite skumt bara.. tonårspojke. Men jag sprayar hårspray och doftar in mig så den lukten ska snart vara eliminerad.

Nu är jag jättejättetrött. Överallt. Idag har mina stackars muskler, som aldrig annars används, fått veta att de faktiskt (!) lever. De kommer inte vara glada på mig imorgon.

Anders packar fortfarande upp, jag fattar inte hur han orkar... Men så är han ju också den fixiga och effektiva i denna tvåsamhet. I alla fall för tillfället. Jag tänker lägga mig i MIN säng nu.

Usch. Jag har en klump i magen. Den gröper ett större och större hål. Tomhet. Allt som är härligt och underbart med att komma hem igen svärtas ner av det faktum att jag inte längre kommer ha käraste lillasyster på ett nära och alldeles lagom avstånd. Det suger.. hårt. Fanjävlaskit.

Hälsa på snart och hela tiden. Lova. Älskar dig!

Tja, vad händer?

Jag flyttpackar, vilket suger all livsglädje ur mig. Så egentligen går jag mest omkring och kollar på när A packar... Känner mig asdålig men att (flytt)packa är bland det värsta jag vet. Kanske för att jag gjort det alltför många gånger, eller bara för att det är så satans tråkigt och meningslöst. Hur som helst är A världens underbaraste och gnäller inte ett dugg över hur dålig jag är utan kramar mig istället och säger att jag ska "ta en paus, älskling". Han är bäst.

I övrigt har jag ikväll sålt mina första grejer på tradera. Inga stora pengar direkt, mest gammal (och rätt ny) H&M-skit. Men det är bättre att sälja det (och låta någon annan ha glädje av det bla bla..) än att kläderna ligger och ruttnar i min garderob. Så. En av plaggen köpte förresten Cissi. Eftersom jag ångrade att jag la upp just den klänningen är jag glad att den stannade inom familjen. She better pay up de 61 spännen det handlar om.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Brothers & Sister. Blev skitglad när jag såg på.. min videobutik på nätet att ett nytt avsnitt hade kommit upp. Jävla manusförfattare i Hollywood kan ni sluta strejka nån jävla gång.

Okej, det var den lägesrapporten, godnatt!

Vi såg försoning. I en gigantisk biosalong. Vi fyra och fem hundra till, jag skojar inte. Stora salonger känns mäktiga på något vis, små känns intimare (såklart), och mysiga. Båda har sin charm. Man filmen då: jo, sanslöst vacker, hemsk och med ett ovanligt (för att vara.. film) bra slut. Jättefin var den. Och jag störde mig inte ens på Kiera Knightley (som faktiskt gjorde vad hon skulle och lite till). Eller jo, jag störde mig lite på hennes ben som stack ut lite här och där och det faktum att hon har en kropp som en 12-årig pojke. Det är svårt att inte hänga upp sig på.
En snyggvefilm var det. Den flera minuter långa filmsekvensen över spillrorna av ett krig var galet snygg. En enda tagning. Mäktigt. Det kommer regna oscarsstatyetter över denna film om nån månad (eller är det två?). Skitbra helt enkelt, och sorglig - jag satt såklart och snyftade i popcornen. Se.

Gud. Jag är trött. Och bakfull. Trött och bakfull. Först vinochspritochcider här, i vårt snart föredetta hem (!!), sedan rumpskak på Berns och så i säng vid 4? (utan att ha kletat bort den naturliga skönheten och nu har jag fått konstiga prickar i ansiktet?) och så vaknad vid 8, 10 och 11. Jag fyller fan 25 i år. Är inte direkt purung längre. Det känns.

Och nu är jag trött alltså. Ikväll blir det lite bio, igen. Jag gillar verkligen att gå på bio, det är nog en av mina favoritsysselsättningar. En annan är att äta choklad, men den har jag, på riktigt den här gången, nästan lagt av med. Det är nog därför jag känner mig lite grinig.


Ett tips: skaka huvudet fram och tillbaka och upp och ner

Det känns som att typ varannan gång jag vill blogga så strular blogg.se. Det säger väl egentligen inte så mycket om blogg.se, men jag tycker att det är irriterande. Igår kväll skulle jag blogga om grammisgalan. Jag såg den och tyckte inte att den var riktigt lika bajsnödig som den varit de senaste åren (ja, jag är en galanörd. Dåliga, töntiga, guldbaggegalan, jag kollar på nästan allt). Dock var det en ganska avslagen tillställning, kidsen på golvet framför scenen var.. lama. Själva grejen. Men skit i det nu. Lars Winnerbäck uppträdde (tur att han lämnade MissLi i publiken, även om jag (trots allt) tycker att det var konstigt att inte hon fick komma upp på scenen när årets låt delades ut.. jaja). Jag gillar inte Winnerbäck särskilt mycket. Har tidvis umgåtts med människor som mer eller mindre dyrkar mannen för hans studentikost igenkännisgbara texter (eller något sådant), men aldrig riktigt förstått charmen. TROTS detta suger det alltid till i magtrakten när jag hör honom. Är inte det konstigt? Jag tycker det. Men kanske är nåt så simpelt som klyshig gammal betingning.

Ja, det var nog ungefär det jag ville dela med mig av till er igår men inte kunde på grund av blogg.se. Sov ni ok ändå?

Och så en annan sak. Igår var jag hos frisören. En pratglad liten sak som fick mig att dela med mig av mina åsikter om Britneys förfall och Victoria Beckhams midjemått. Det enda jag tycker är värre än en pratglad frisör är de pinsamma tystnader som orsakas av mig när jag drabbas av en pratglad dito. Jag är svag, jag vet. i alla fall. Svallet slingades och topparna.. toppades. Och även om jag aldrig är nöjd med den själva fönade frisyren efter ett frisörbesök brukar jag oftast, och absolut igår, kunna se potential och vara nöjd med färg och så. Igår var jag mycket nöjd med färgen till och med, men så idag när jag vaknar tycker jag att det ser ut som innan jag var där. Jag måste alltså illa kvickt ha vant mig vid de nya, ickedassiga blonda nyanserna. Så måste det vara.

Och om ni kommit så här långt ner utan att klickat vidare till nästa blogg på er dagliglista så är ni antagligen jävlig uttråkade eller mamma. Jag önskar er i vilket fall som helst en god dag.

Det blir bio för att fira att vi, typ, fyller jämt. Jag kanske till och med lyxar till det med lite naturgodis. Yoghurt liksom, hur nyttigt som helst. Vi ska titta på The Jane Austen book club. Anders bara tjatade och tjatade. Vill ju inte göra honom besviken en dag som denna. Så nu vet ni.

Kors i taket, två inlägg på en dag! Inte dåligt. Well well.

Jag är rastlös. Och jag vet att det är otacksamt av mig för jag har längtat efter den här ledigheten i flera månader. När jag är rastlös brukar svaret ofta bli att äta något, vilket ju inte är bra för om man äter så fort det kryper i kroppen blir man ju tjock. För en stund sedan proppade jag i mig en kiwi och en banan i ett fåfängt försök att kväva socker- (läs choklad-) suget med en fruktchock. Det gick väl sådär. ICA är fortfarande öppet... men nej! Jag har ju inga nyårslöften eller så men jag SKA sluta äta så jävla mycket skit samt börja träna. Träningen känner jag faktiskt pepp inför. Igår provade jag gympadojor (för några sådana har jag inte ägt sen.. gymnasiet, när man var tvungen.) De var skitfula allihopa, givetvis, men några av dem var sköna och skulle funka att flåsa omkring i. Tror jag. Får slå till på ett par snart (så blir drasigur-hålet ännu mindre).

Helgen flöt in i den lediga vardagen på ett behagligt sätt. Lite shopping, lite spelaspel, lite systerhäng. Och massa sömn! Jag sover skitlänge på morgnarna nu. Asskönt. Jag är verkligen allra bäst på att vara ledig.

...om det inte vore för den där rastlösheten då. Men det känns en gnutta bättre nu. Tack för det bloggen.

Så var man tillbaka i stora stan. Åkte tåg hit och på tåg har jag alltid så jäkla långtråkigt så jag sitter jämt och diktar upp massa svulstiga blogginlägg i huvudet, men i nio fall av tio har jag ingen dator att skriva ner dem på och att göra det för hand är uteslutet. Så när jag kommer hem är all svulstighet borta och det blir inget inlägg. I dag satt jag i alla fall och klurade på att jag inte har några nyårslöften men såklart massa tankar och visioner och önskningar (alltså förmodligen inofficiella nyårslöften?) om hur jag vill att det nya året ska bli. Jeje skitsamma, det blir inget mer än så just nu.

Den kommande veckan skall jag inte göra ett skit, förutom att möjligtvis springa lite på stan, sova, läsa, kolla på tv och spela spel. Veckan efter det ska jag eventuellt börja packa lite, fast förmodligen kommer jag titta på som en åsna när A packar och sedan, i liten panik, börja hjälpa honom när det är två dagar kvar tills vi drar. Jag ser det komma.

Förresten nyår... Kalasfull (som man ska vara på kalas?), vilket resulterade i att nyårsdagen spenderades som en klyschig hög i soffan framför Ivanhoe. Gött ändå.

Nu, 2008, gör vi det här.