Istället för ljud

Anders diskar i köket. Sedan ska han laga middag åt mig, ja oss då. Själv sitter jag i soffan och glor på Ugly Betty-reprisen. Jag är bortskämd. Men ibland förtjänar man det med, som jag just nu. Då är man glad att man har någon som kan skämma bort en lite.

När jag var liten, eller mindre (och fortfarande, ibland), var det mamma som skämde bort mig. Gjorde mackor åt mig när jag var hungrig och redan gått och lagt mig. Och så hällde hon grädde i min mat för att jag var så mager. Haha, synd att man inte har det problemet längre.

Det är helg, men extasen uteblir. Kanske är det självbevarelsedriften som sätter in; om helgen känns lite över neutral kanske veckorna bara känns lite under neutral. Alltså rent hypotetiskt. Själv är jag som en rak rak linje.

Och fy fan vad vi hatar inte sprudlande människor.

Imorgon ska jag köpa julklappar till sådana jag gillar. Jag tror nästan att Heléna är lättast. Nästan vadsomhelst på Designtorget skulle göra min kära storayster glad! Förutom den där hemska bokstavliga musmattan. Fy fan vad ful den är. Men det jag kollat in gör henne nog extra glad.

Okidoki. Nu ska jag öppna en flaska rött och slappna jävligt av.

Kom på att jag kan ju inte ha det där fotot överst på bloggen. Så härmed puttar jag ner den lite. Man kommer kanske se halva, eller hela om man har väldigt stor skärm, men den är inte överst. Det är huvudsaken. Fast det betyder inte att längtar tillbaka när jag ser bildfan.

Okej hela bilden är kvar, även om man har en pluttskärm skulle jag tro, men jag orkar inte skriva mer om absolut ingenting just nu. Ska lägga mig och sova bort lite ringar under ögonen istället. Bay.

Oh, jag ser på besökstatistiken att ni är entusiastiska över min comeback. Och så sviker jag och levererar inte. Ajajaj, Carolina. Ska försöka göra bättring. Lovar. Snart. Så håll ut.


Så länge, för ganska exakt ett år sedan: Tre par rödsprängda ögon, jag och två av mina favoriter.

I går skrev jag ett inlägg men postade inte. Det var lite deppigt så det var nog tur. Bland annat konstaterade jag att bloggen nog har spelat ut sin roll. Inte så deppigt kanske, men ändå. It has. Vilket syftet den än har haft; det uppfylls inte längre. Så det kanske inte blir nåt mer bloggande. Vi får se.

Jag drack ganska många glas vin och några drinkar (när jag nästan hade druckit upp den första så spillde nån idiot ut den så han köpte mig en ny, två för en blev det alltså). Allt detta insöps (hö hö) på mer eller mindre fastande mage som inte hade fått sig nåt sen lunch. Ibland är jag så korkad. Så jag blev jättefull. Och kunde inte sova längre än till 7, så nu är jag jättejätteseg.

Men ikväll ska jag se och höra mina tonårshjältar. Det ser vi fram emot. Och nu väntar det senaste avsnittet av Grey's. Den fjärde säsongen är så mycket bättre än slutet på tredje.

MAT. Jag är så jäkla hungrig att det känns som att magen håller på att äta upp mig inifrån. Ironiskt va? För den måste vara helt tom. Frukost har jag nämligen inte så lätt för att äta klockan halv sex på morgon (ja det var en sån måndag) och 'steken' i tv-huset var så äcklig att det gick bara inte. Blä! hur svårt är det att laga ätbar mat? Det klarar ju till och med jag. Kontentan är hur som helst en, uppenbar, ond cirkel; hungrig som satan men utan energi att göra något åt det.

Dagens bästa idé: Bentolåda! Han är inte bara snygg, utan även glimrande intelligent.

Jag känner mig som en mosbricka, ungefär. Men hade någon bjudit mig på fest hade jag taggat som fan! Har ju förfan en flaska Santa Carolina, samt ytterligare en fin vit, hemma! Dessvärre är umgänget i den här stan inte särskilt stort (längtar, göteborg!) och ingen fest syns så lång ögat kan nå. Så istället ska jag dega ner mig totalt. Mysbyxorna är redan på. Ge mig inspiration till nåt gott men lätt/snabb-lagat, sätt på ett antal avsnitt av en amerikansk serie (typ Brothers & Sister, har ju tyvärr hunnit ikapp Grey's) och låt mig sjunka långt under täcket. Kvällen är typ gjord.

Jag tror faktiskt att det här årets bästa dag, och det kommer den förmodligen vara även när 2007 läggs till handlingarna som år, var min födelsedag. Den dagen var så varm och ljus och kärleksfull och rolig. Förmodligen sommarens varmaste dag (man stånkade och pustade lite och usch vad svettigt och nästan för varmt det var). Ibland är svettdroppar på huden härliga (speciellt i skenet av en grå, kall novemberdag). Jag väcktes tidigt av monstertruckar (!). Ett värdigt uppvaknade på min födelsedag. Och så kom A, min älskling, med paket och frukost på sängen och jag blev så himla glad och förvånad över att jag fick den där tröjan som jag suktat efter så länge. Inte gladast över själva tröjan egentligen, materiella ting liksom (?!), men över att han gav mig det han visste att jag verkligen ville ha trots att det var lite väl mycket kosing för en liten tröja. Ja och sen gick vi till ICA i förmiddagshettan och köpte kött och sallad och tårtsaker. Och så kom vänner och syster för att fira mig och vi flyttade upp till taket och grillade och drack vin och öl och svettades lite till men alla var glada ändå. När monsterbilarna var klara sköts det fyrverkerier, bara för min skull. Och vid midnatt var det fortfarande säkert 27 grader och vi satt i halvskymningen och kunde andas igen.

Det var en fantastisk dag. Jag tänker på den ofta, säkert flera gånger i veckan. Inbillar mig att minnet av den kommer till mig ibland för att lysa upp den annars ganska gråbeiga vardagen. Påminna om att det finns något mer.

Bra saker:

Att det idag är vår, officiella, ett och ett halvårsdag. Och att vi fortfarande känner oss nykära.
Arcade fire-konserten i måndags. Riktigt bra live var de.
Att jag är ledig på fredag och att vi då bilar till göteborg för att på lördag fira kära sandras födelsedag med fet fest.
Colombus. Vyer från ett luftslott. Ensammast i Sverige.
Att Anders mysiga, varma tröjor blir stora, mysiga, varma tröjor på mig.
Var det nåt mer?
Jo det är ju snart jul. Jul är mysigt.

Dåliga saker:

Prestationsångesten. Denna nedtungande, energitjuvande och ibland förtvivlande.
Tidiga jävla mornar. Det är helt olidligt plågsamt att traska till jobbet halv sju en regnig måndagmorgon. Olidligt.
Att det är snart är jul och att jag inte får vara hemma hemma en månad. Eller så.
Säkert massa annat kasst också, men skit i det nu.


Ankor? Javisst.

Sitter och kollar på Monkis hemsida och känner ett stort och akut behov av att besöka en butik! Imorgon kanske. Bara kolla lite.

Och nu är det fantastisk helg. Jag är hungrig som ett as, så som tur är ligger fläskfillen på spisen och är nästan klar. Lite rött på det, mys i soffan och fredagkvällen är nästintill rättså perfekt.