Istället för ljud

OMOTIVERAD. Så fett och understruket det bara går. Blä. Låtsasgräv, tråkrättegång, shoot me...

Men annars är det bra!

Shit jag är slut. Idag har jag gjort ungefär ingenting men igår och i förrgår och i dagen innan det gick jag upp sju. Nåja halv åtta då. Tidigt som fan. Tre dagar i rad. BLÄ. Idag hade vi välbehövlig välförtjänt sovmorgon. Sovmorgon med Anders är det allra bästa som finns. Punkt.

Jo en sak har jag gjort idag. Råkade springa på ett par röda jeans och de råkade passa när jag provade dom. Och vips så var de köpta. Jag har ingen aning än om jag kommer använda dem men jag är bara glad över att hitta jeans som satt bra. På något lustigt sätt har jag lyckats hamna mellan strl 27 och 28. Vet inte riktigt hur det hände men det är ett gissel. Hursomhelst de röda jeansen är bonus och jakten på lagommörka jeans som ger mig killerass fortsätter.

Skolan började i måndags men höll inte med om att det var en bra idé att mjukstarta. Så helt plötsligt har vi en rad personer att hitta och artiklar att skriva. Kul men jag känner mig inte riktigt redo än. Efter helgen, som kommer tillbringas i Västerås, är jag nog toktaggad. JA! Jajemen.

Bäst just nu: att få pussas även i skolan.

Sämst just nu: mitt stora, väldigt blåa blåmärke på vänster lår. Jag måste sluta gå in i saker.

Till sist; ett så sjukt jävla bra val.

Jag har blivit värsta mogen och äter frukt istället for godis när jag är sugen på nåt sött. I alla fall en gång av tio och det är minsann många fler procent än noll. I morse när jag krypit nära nära A och gnuggat den värsta tröttheten ur ögonen strålade solen och mitt humör också. Shitpommfrit vad lycklig den mannen gör mig. Jag tror jag tror på sommaren och gick ner i blommig kort kjol till stan och mötte sötSandra för lite välbehövlig catching up. Vi åt Souvlaki utan potatis men med sallad och köpte varsitt prickigt linne. Likadana fast mitt var blått och Sandras var rött. De var fina. När jag satt där i solen med min kära vän slogs jag återigen av hur skönt det är att vara tillbaka och hur mycket jag tycker om mitt liv. Som den snälla flickvännen jag är åkte jag hem till A som jobbar (men slutar snart - yeeha) och diskade och bäddade och sen var städningen på 27 kvm klar. Snart slutar sötnosen sin näst sista arbetsdag för i sommar. I helgen ska vi göra nåt mysigt. På måndag börjar skolan.

Det finns två låtar för dagen:
1) Long before rock'n'roll med Mando Diao. Dels för att Gustav är lite som en flera snäpp fräschare Pete Doherty, dels för att det är en skön, trallvänlig popdänga.
2) Mannen i den vita hatten (16 år senare) med Kent. Lite av nostalgiska skäl, men mest för att det är en galet bra låt. Helt enkelt.
Lyssna och njut.

Dagens låt: Damaged goods med Deportees. Jag kommer med största säkerhet spela sönder den inom den närmsta veckan för att den är så mysig att lyssna på. Men det struntar jag i. Spana in videon också. Fint.  

Jag är hemma igen. Oj. Tillbaka till min stad, min lägenhet, min pojkvän, mitt liv. Mitt. Det känns skitbra. Den efterlängtade hemkomsten har dock ett litet sting av vemod i sig - jag kommer sakna familj och lugnet i Mariannelund. Trots allt.

Jag åkte tåg från Skogen till Götet. I Falköping klev det på ungefär åtta 17-åringar (fast minst en av 17-åringarna var 18 för han pratade om att vara fylleschaffis på lördag, eller hur det nu var, och jag antar att det betyder att han hade körkort). De var i alla fall väldigt 17 allihopa, givetvis på väg till storstan och Göteborgskalaset, och tog många kort på varandra med sina mobilkameror samt spelade Vem vill bli miljonär. Också med mobilerna. Tur att de inte gjorde verklighet av sitt påtalade hot att låta medresenärerna leka publik. Jag tror inte att nån av dom vann och blev miljönär. I Alingsås gick det på ett till gäng 17-åringar. Rivaliteten blev påtaglig i form av envist ignorerande av varandras frisyrer och pojkvänner. Jag undrar i mitt stilla sinne... Var jag också 17 när jag var 17? ...  Jag är glad att jag numer är 23.

Ensamma tågresor får igång min grubblande sida - det finns ju liksom inget annat att göra när man sitter och stirrar ut genom fönstret och ser träd efter sjö försvinna. I eftermiddag har hjärnan bland annat avhandlat min brist på stilistiska finesser samt min trååååkiga frisyr. Tågresor verkar inte vara så bra för mig. Men jag skakar snabbt av mig, det är ju bara att gå och klippa sig liksom!

Lägenheten är nystädad och fylld med kex (tack mor och far). Men ikväll sover jag granne med Ullevi i en 160-säng (istället för min enorma 90 cm breda). Känns bra. Minst. I'm back!