Mot ny adress
Men vet ni. Jag bloggar vidare! Lite dumt att mig att länka till min nya blogg i slutet av det här inlägget, tänker ni, när jag i förra inlägget skrev att jag är trött på alla snyltare. Jo, men nu är det så att wordpress är ett tusen gånger bättre publiceringsverktyg än tattiga publishme. Och en av många fina funktioner är att man kan lösenordsskydda valda inlägg! Så det kommer jag göra, förmodligen rätt många av dem, och bara släppa in dem jag vill.
Och då känner jag, fine, resten av mitt crap kan ni väl få läsa då. Vi kan väl skylla det på min exhibitionistiska ådra.
Välkomna!
Bye bye, hej då, auf wiedersehen
Jag har fått ett nytt jobb som jag börjar i juni. Det var min lilla grej som jag skrev om för ett tag sen. Ett fast jobb (tillsvidare UTAN provanställning = UTOPI) på göteborgskontoret på ett rikstäckande, stort företag i en bransch jag känner mig hemma (ha ha). Ska jobba som kommunikatör med olika informations- och marknadsfrågor/kanaler och tror att det kommer bli hur kul som helst. Rekryteringsprocessen bestod av rätt många steg och initialt kände jag en stor LÄTTNAD när jag fick veta att jobbet var mitt. Drygt för dom som lade ner massa tid, energi och nerver och sedan inte fick det, liksom. Hehe. Hade blivit sur om det hade gällt mig. Men nu är jag bara glad! Det känns så himla skönt och bra. Lönelyftet på ett antal tusenlappar känns också helt okej.
Med det sagt kan jag bara meddela att bloggen tar en paus på obestämd tid. Kanske för gott. Är trött på att lägga ner tid och energi (om än i varierande utsträckning) men i princip inte få något tillbaka. Mina närmaste vänner och familj kommenterar ju ibland (tack!), men resten då? Vad gör ni här egentligen? Det finns en stark anledning att misstänka att det mest är halvbekanta (hej hej gamla klasskamrater?) och annat löst folk som läser den här bloggen, och jag känner faktiskt inget behov av att stilla er nyfikenhet. Hade ni gett er tillkänna och kommenterat nån gång ibland hade det kanske varit en annan sak. Men nu får det vara.
Så, au revoir!
Hemkokta karameller från Mariannelund
Sista skälvande minuterna på den här jobbveckan. Haha. I eftermiddag åker vi till småland. Ska bli så skönt! Dessvärre verkar vädret bli pissigt, bokstavligt talat (igår när jag fikade med Malin påpekade hon att jag verkar påverkas rätt mycket av vädret, och det stämmer nog när jag tänker efter!). Regn väntas alltså, men det gör inte så mycket. Kan mysa med hundar och barn och andra människor ändå! Och enligt Linnéa har vi lyckats pricka in Mariannelunds marknad till vårt besök. Det måste varit minst tio år sedan jag besökte marknaden, som var höjdpunkter varje höst och vår när jag var barn, så där måste jag ju ta en sväng och köpa hemkokta karameller. Nostalgi, don’t we just love it?
Hursomhelst. Måste snart hem och packa nu. Hej då.
"Why are you so afraid to let me die?"
Skohjälp!
För ett tag sen köpte jag ett par converse till 40 % rabatt. Perfekt, då converseskor är löjligt dyra i Sverige. I söndags spontanklickade jag hem två grejer: en fin klänning från Twist & tango (hittade en 50 %-kod som gjorde den nästan lika billig som en H&M-klänning) och ett par boots från Bronx, som ni ser nedan. Jag tycker att de är snygga, men kanske lite väl mycket nitar på. Eller? Vad tycker ni, ska jag behålla dem? Det ÄR ju faktiskt snyggt att matcha rockigare saker till en söt klänning eller så (unikt stylingtips, jag vet).
bara inget
Mikkel gjorde sin första (halv-)dag på dagis! i dag! Precis som på knoddagis så skolas han in. Dagens fyra timmar gick toppen, sade personalen. "Han passar som handen i handsken i sin grupp". Ja, de går i mindre grupper och vistas i möblerade rum med 5-6 hundar i varje. Det bådar gott! Vår lilla kille... Världens finaste hund.
Nej nu måste jag lägga mig, är så jäkla trött.
Slottsskogen
Mina nya jeans
Jag har hittat mina jeans! Har inte letat särskilt mycket i ärlighetens namn (när skulle jag hinna det?), utan fick krypa till korset (H&M) som ju faktiskt har fantastiskt prisvärda jeans.
Jag kommer att ha converse eller vanliga tygskor till de nya jeansen. Mer dressade skor tror jag ger en look som jag inte är ute efter. Absolut inga skor med klackar till! Upptill kan man ju ha i princip vad som helst; skjorta, t-shirt, kavaj, pös. När jag har på mig dem första gången ska jag försöka få till en bild. För det förstår jag ju att ni trängtar efter.
Så länge får ni hålla till godo med en bild från H&M:s hemsida. Är inte säker på att det är just de här, men de är åtminstone snarlika.
Infinite arms
Band of horses gjorde förresten en av de bästa spelningarna på Way out west förra året. Trots att det var eftermiddag var den smått magiskt; strålande sol, fin stämning i publiken, härligt håriga killar på scenen och massor av bra låtar! Det är ett fint, soligt minne jag plockar fram ibland.
Men på tal om Wow då, jag är grymt besviken på bokningarna så här långt. Får inte igång mig alls. Och att Lycke Li ska dit gjorde mig ännu mer osugen, haha. Nej, kommer det inte några riktigt bra bandsläpp snart så är det rätt tveksamt att jag betalar nästan 1500 spänn för att gå och se ljumma spelningar. Tyvärr, för det är en himla trevlig festival.
