Istället för ljud

Jag har ett nytt beroende. Jag får det ibland. Oftast brukar det röra sig om saker som ost, en speciell chokladsort eller något annat mindre nyttigt. Men inte nu, den här gången är det något bra. Nämligen...



Vitamin defence! Jag har hittills bara smakat den längst till vänster, med citrus/fläder-smak. Den är grymt god! Och nyttig! No suger added och fullproppad med massa vitaminer och antioxidanter och ni skulle bara veta. Säljes på mitt favoritställe Apoteket.

Nu ska vi kolla på Brothers & Sisters för det hade kommit ett avsnitt idag, tjoho!

Igår var jag på bio. Strax innan vi skulle cykla till Bergakungen fick jag migrän - flimmer flimmer, följt av huvudvärken à la Tors hammare - men jag tog en ipren och hoppades på det bästa. Väl på biogafen försökte jag massera bort min huvudvärk bland allt larm, det gick sådär. En bit in i filmen mådde jag så illa att jag trodde att jag behövde kräkas. Lite småjobbigt när man sitter inklämd i mitten av en biorad. Jag andades genom näsan och tog mig samman. Ingen spya. Bioupplevelsen blev inte optimal. Men Patrik-filmen var rätt bra. Gustaf Skarsgård (som ju tyvärr har gått ner sig rent fysiskt) spelade fint.

Mina föräldrar är på Kreta. De verkar ha det underbart, vilket är härligt, det förtjänar de verkligen. Dock kan jag inte låta bli att vara lite avundssjuk - typ alla i familjen utom jag och Anders hänger i Grekland i höst. Jag vill med. Kan inte någon ta med lilla mig som handbagage?

Ikväll blir det Håkan på Liseberg. En fin tradition.

Hej, det är helg och det är ju bra. Jag har verkligen 0,0 helgplaner, vilket är lite trist men samtidigt nyttigt för mig och min rastlösa själ. Igårkväll åt vi ost från ostcharken (heter det chark fast det ost som säljs?) till middag, och så ett (1!) glas rött på det som knockade övertrötta mig totalt. Ikväll blir det nog typ samma, för det var fullt på de biofilmer vi kunde tänka oss att se. Rätt skönt, dock saknar jag de gamla, hederliga lördagsunderhållningsprogrammen när jag har sittainneochgöraingetlördag. Sådana som gick på tv när jag var barn, typ 24 karat och Det kommer mera. Vad hände med dom?

I dag:

vaknade jag med huvudvärk,
känner jag en viss bitterhet över utebliven Coldplay-konsert i Stockholm,
är jag ledig.

Det förstnämnda försöker jag avvärja med kaffe i skrivande stund, går sådär.
Den andra punkten vet jag inte riktigt, det var något jag fick för mig i går när jag hörde talas om att det är nu Coldplay är i Sverige. Jag är ju, som sagt, inget stort Coldplay-fan, men den senste skivan är rätt grym och det är ett band jag vill se live någon gång.
Den tredje punkten är det inte så mycket att orda om. Lediga dagar mitt i veckan ger livskvalitet (som jag faktiskt är beredd att offra ett par tusenlappar i månaden för)! Men denna livskvalitet kommer inte att hålla i sig särskilt länge, så jag får passa på att njuta av den så länge den varar. I dag genom att städa. Jag minns knappt var dammsugaren står eftersom det var så länge jag använde den.

Så är det med det. Häromdagen fick jag förresten min jobbtelefon. GISSA om jag blev lättad när jag såg att den matchar min privata mobbe!? Gud, jag vet inte vad jag hade gjort annars - behövt finna mig i att se dem skära sig mot varandra där de ligger sida vid sida på skrivbordet?! I don't think so! Dock är övergången mellan sms-skrivande på sony ericsson till nokia jävligt knivig.

Jag hade verkligen tänkt att blogga ikväll. Flera inlägg hade jag på gång om ditten och datten. Men nu är det för sent och jag är för trött. Men imorgon! Då jäklar. Då kör vi. Jag.

I kväll ringde tevepejlaren på dörren. Nä, han knackade. Han knackade och Anders öppnade, intet ont anandes. I vardagsrummet sa Rachel nånting cute och skrattmaskinen ekade högt. Teve-pejlaren var ganska kort och hade ljust, "busigt" hår. Tydligen såg han ung ut genom titthålet. Han hade tagit av sig skorna och såg på pricken ut som en studentgranne som ville låna en kopp socker eller klaga på att vi spelar med för hög bas (det har vi en granne som gör ibland).

I strumplästen.

Det var en slug liten tevepejlare.

I natt, eller egentligen i morse, drömde jag att jag och Anders skulle gifta oss. Inget jättekonstigt med det, det hoppas jag att vi kommer att göra en dag. Allt flöt på rätt bra med planeringen i drömmen; mat, gäster, kyrka osv. Mitt i alltihop vaknade jag (på riktigt) och var tvungen att kissa. Stapplade in på toan, gjorde min grej och kröp sedan ner igen. Somnade om rätt kvickt och tog då vid där min bröllopsdröm abrupt hade avbrutits. Nu var det visst dags för själva vigseln, alla 80 (ja, drömmen var ganska detaljerad) gäster var i kyrkan och väntade, kyrklockorna ringde - visst gör de det vid bröllop? Och då hände det som definitivt fick mig att inse att det bara var en dröm: Jag hade glömt att fixa klänning. Jag hade, på riktigt, inget att ha på mig. Hahaha. Tanken på att noga planera ett bröllop men råka glömma den lilla detaljen med brudutstyrsel är så skrattretande. Att på bröllopsdagen av alla dagar behöva säga: "Jag har inget att ha på mig, jag kan inte gå". Men i övrigt var det en ganska underhållande dröm.

Jag hatar egentligen att cykla, uppförsbackar och motvind och sånt. Men nu har jag ändå lärt mig att uppskatta detta fordon i viss mån. För; svish! så är jag på jobbet. Och sviisch! så är jag på ica för att handla när jag slutat. Och svisch svisch! så är jag hemma igen. Svisch! Jag gillar smidigt och snabbt. Då går ett par minuters motvind an.

Förresten så har jag ju, typ, lovat att blogga. Om Paris och sådär. Så att familj och vänner, och ni andra snytlare, ska få chans att se bilder från underbara Paris. Åh vad jag saknar att vara där. Fucking underbar stad - var det jag såg av den - så hur lär då inte resten vara? I vilket fall som helst börjar resan kännas för långt bort i tiden för att ett blogginlägg om den ska vara kul och relevant. Utvecklingen de följande dagarna blir kritisk.

Bilden nedan är tagen i Versaille. I slottets gigaaaantiska trädgård. Slottet i Versaille var ett jävligt tufft ställe. Synd att solkungen och Marie inte var där bara.

Nu ska jag laga mat till min man och, framför allt, till mig. Au revoir!