Jag tystade musiken

Det ligger något djupt tragiskt över trettinåntingåringar som sitter i en studentlägenheten en fredagkväll och packade skrålar med i Josh Grobans You raise me up. Olyckligtvis bor denna tragik granne med oss och beslöt sig för att visa sitt fula tryne igår. Vid 20-snåret tog den sats, och vid tio stod den i full blom. Vi satt med våra i jämförelse väldigt sofistikerade glas vin och småskrattade åt de patetiska människorna på andra sidan väggen. Sandra och Matias undrade stilla om det ofta förekommer sådana fester i vårt hus. Det har väl hänt, är svaret. Och vi har inte bott här ens en månad. Allteftersom tragiken fortgick och expanderade - exploderade byggdes en stegrande vrede upp inom mig. Borde inte de där grottmänniskorna omyndingförklaras? På fullaste allvar. Får man vara så där korkad? Och jag vill inte vara en tråkig partyspoiler men när det vid tjugo över tolv hade skallrat i våra väggar i fem timmar tog vreden överhanden och jag knackade (ändå hyfsat sansad) på den hjärndödes dörr. Någon packad grottkille eller tjej, jag kommer inte ihåg, öppnade och jag bad att få prata med den vars namn stod på dörren. Antingen förstod den som öppnade inte vad jag sa eller vågade Markus (jag tror det är hans namn) inte prata med (ofarliga lilla) mig (jag). Istället skickades två par rödsprängda ögon ut. De verkade inte förstå svenska så bra, och dessutom verkade de tro att "men han flyttar på onsdag" var ett fullgott skäl för att spela musik med en basgång som måste ha ljudit genom hela Göteborg, men jag tror de uppfattade att "d e t  s k a l l r a r  i  v å r a  v ä g g a r  n ä r  n i  s p e l a r  S t a d  i  l j u s ,  n i  m å s t e  s ä n k a !"  Och de verkade faktiskt snappa upp budskapet. Ett tag. Men efter en halvtimme hade de återigen glömt bort att de inte bor i ett öde hus ute i skogen och tyckte det var en bra idé att höja upp Josh Groban (för säkert fjärde gången!) till maxvolym. Hoppas de spräckte trummhinnorna by the way. Då fick vi "fan nog" och rinde Securitas och anmälde störande grannar. I äkta pensinärstyle, jag vet. Men det måste straffa sig att vara så dum i huvudet. Efter en halvtimme kom vakten. Då tystnade musiken och jag kunde höra mina egna tankar igen. Hoppas jävlapuckomarkus fattade att det var vi som ringde och skvallrade. Och att han omyndingförklaras. Kommer inte sakna dig när du flyttar på onsdag, Markus.

ätajobbasovadö

Gaah, känner mig gammal. Upp i ottan, skola hela dan, middag framför Vänner och inte så mycket mer. Idag somnade vi till och med i soffan när vi kom hem. Tråååk. Vad hände med studentlivets flextider? Igår hade vi dock vardagsmys med hasselbackspotatis (för att fira att vi träffades första gången för exakt ett år sedan) och  champagne, på en onsdag. Den stod ju faktiskt bara i kylen och väntade på att få hjälpa till att fira någonting... Väldigt gott.

Och nu är det dags att sova igen. Så jag orkar med morgondagen blabla... Men helg snart!

Ps. Jag saknar dig Cissi, kom hit och hälsa på snart...!

Joråsåatt

Alex Schulmans blogg är kul, bitvis hilarious. Liksom, det är klart att Anna Book är fet för att hon inte bajsar. Har tyckt att Schulman verkar vara en självgod stureplanswannabe, och det kan han mycket väl vara också, men whatever liksom. Hans blogg, förlåt dagbok, är underhållande.

Bra drag att stanna hemma igår. Kände mig smått illamående vid 23-snåret (kan iofs ha varit av Laguna Beach-maratonet på MTV som av någon outgrundlig anledning stod på) gick och lade mig strax efter, vaknade visserligen när Per ringde nån gång innan ett (vad ville du egentligen Per?) men somnade sedan om och sov som en stock till.. 9? Det var skönt. Ännu skönare är det att halvsovande kura upp mot A:s varma kropp. Mmmys.

Idag måste vi trotsa regnet och ta oss ut. Dels för att röra lite på fläsket, dels för att handla mat. Middag är  bra och jag hört. Och dels för att åka till hooden och återigen visa min gamla lägenhet för Lilla Anders (och hans förmodligen lilla flickvän). Jag ska återigen sälja in den som otroligt välplanerad ("det går absolut bo två i den!"), belägen i ett bra, lugnt område (kommer förmodligen glömma nämna det där heroinet i trapphuset..). Och så en jättebra mataffär (dyrkonsum) bara två minuter iväg. De kommer inte kunna motstå att ta den innan det egentliga inflyttningsdatumet.

Degseg

Eftersom jag är seg som deg bestämde jag mig för att dissa kvällens alla festinbjudningar (de var minst tre faktiskt). Tur var väl det för jag har inte ens orkat laga middag idag. Hmm kan det vara därifrån degigheten kommer? Hursom. Har hittat ett par aaassnyyga (ja faktiskt) vintagestövlar på tradera och ett ganska stort habegär har uppstått. Har aldrig handlat på tradera eller blocket eller liknande innan men inbillar mig att en bra taktik är att vänta tills dess att aktionstiden nästan har gått ut och sen lägga ett bud. För då kanske den som dittills har bjudit högst räknar med att vinna objektet. Så kommer jag där tio minuter innan och bjuder en tia över. Och så blir de där svarta finska skinstövlarna all mine. Mm det blir bra. Vill ha vill ha.

Sista dagen på praktiken (som tog sig som tur var) igår. Hade två artiklar i dagens tidning. Woho liksom. Det jag framför allt har lärt mig av de här två veckorna är att skriva ihop en artikel relativt snabbt. Förut har det gått så himla långsamt, känns det som. Så det är en bra sak. Nöjeschefen, som inte haft så mycket tid för mig, sa iaf till mig igår att hon tyckte jag skrev bra (och att jag skulle se det som en komplimang att hon inte sagt så mycket om mina texter) och att jag har "goda förutsättningar för det här yrket". Det var ju, eh, tur.

Utslagsfrågan lyder.. ska jag orka mig iväg till Focus och köpa någon slags middag och grädde till kolasås?

Vad nöjd med allt som livet ger?

Jag har fått bloggönskemål, so here we go. Ja och så har jag inte så mycket att göra just nu heller.  Anywho. (Ja who inte how.)
Idag satt jag nästan hela förmiddagen och försökte få tag i Hanna Toll eller Navid Modiri på P3 så de kunde prata lite om att det allra sista Frank någonsin sänds imorgon. Ingen av dom ville svara på mina många påringninar, men till slut svarade Navid, på nån konstig skånska, på sin mobil. "Oj sorry att jag sa hej på skånska, jag trodde att det var nån annan som ringde". När man ringde honom och signalerna gick fram spelades Djugelbokslåten. Lite gulligt, lite irriterande. Har iaf skrivit Hallåt på honom nu, ett par notiser och sitter nu rätt görolös (konstigt görolös såg ut i skrift!).
 
I morse försov sig Anders. Det var tråkigt, men för första morgonen på länge kände jag mig hyfsat utvilad.. Konstigt. För det är jag ju inte.


...

På GT:s hemsida får läsarna svara på frågan "Oroar du dig över klimatutvecklingen?". 2 procent, av 2459 personer, svarar ja. Resterande 98 procent är alltså inte ett dugg oroliga över klimatförändringarna med tillhörande orkaner, översvämningar och uppvärmningar. Puckon.

eftermiddagsträms

Lyssnade för en liten stund sen på världens läääängsta telefonsvararmeddelande där Caroline af Ugglas (ja ni vet hon som är med i varenda underhållningsprogram nuförtiden) babblar och babblar om nån kör där vemsomhelst kan sjunga, även de som inte.. eh kan, för hon lär ut alla på ett speciellt och enkelt sätt så vill du vara med så sätter du in tusen spänn på ett postgirokonto och så är det bara att sjunga och det gör inget om man missar nåt tillfälle för det är så många och... så vidare. Allt detta och mycket till jättelångsamt. Caroline af Ugglas överartikulerar och konstpausar och har sig och enda anledningen till att jag lyssnade klart på hela var att jag tänkte att det möjligtvis skulle komma ett litet mobilnummer till fröken af Ugglas i slutet så jag kan ringa och fråga henne varför hon är överallt nuförtiden och göra ett Hallå på det. Men icke. Istället fick jag ringa hennes melodifestivalmänniska som sa att Caroline ringer mig imorgon. Hon är tydligt väldigt upptagen (med att vara överallt.).

Förrutom det ska jag imorgon göra en intervju öga mot öga för omväxlings skull. Artikeln ska in på demosidan på fredag och tjejen jag ska intervjua sjunger i ett band som gör Iron Maiden-covers, fast jazzigt. Otippad combo. Ska bli skönt att komma ut från redaktionen lite. Läge att fräscha upp Björn Häger till imorgon då kanske... Weeho.

Dags för en pappersmugg rätt äckligt automatkaffe.


Måndag jävla morgon

Åh gud vad måndagmorgon det är. Förlåt förutsägbarheten, men: trött trött trött. Jättejättetrött. Trots muggarna kaffe jag hällde i mig hemma "i morse". Det var otroligt skönt med helg! Men inte så mycket rast och ro. Har flyttat mina grejer till nya placet. (Jag hatar att flytta. Får nästan ångest av att packa ner hela livet i kartonger, kånka det ner för trappor och uppför trappor, för att sedan packa upp livet igen. Jo och så är det ju rätt tungt också.) Mm och så har jag nästan blåst bort. Samt trotsat ORKANEN för att tillfredsställa lite konsumtionsbehov på ett stort möbelföretag ute på den där ön... Men förutom lite för lite sömn och lugn har det varit en trevlig helg med föräldrar och iaf ett syskon och massa pussar och kramar inte minst. (A, jag älskar dig tokmycket!)

Nu är jag tillbaka på GP... En vecka kvar. Nä fem dar. Ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till skolan sen. Det här 9 till 5-grejen är jag inte riktigt redo för än. Ge mig bubbla och sovmorgnariafibland och akademiska kvartar.

Haglar förresten tätt av artiklar skrivna av elever från jmg:s bästa klass i GP numer. Yeah.


Telefono!

Ååh äntligen funkar min, våran!, hemtelefon igen! Flyttanmälan jag gjorde på internet för en vecka sedan gick visst inte fram, men när jag ringde tog det fem minuter för dom att koppla in den! Tjoho! Nu kan jag prata så mycket jag vill utan att tänka på tråkiga mobilräkningar.  Så ring! Telefonnumret är 031... Äh nä. Kanske ingen bra idé. Förtjänar du mitt nummer har du det förmodligen. ;)

Imorgon är det freeeeeedag!!

Tjoho

 Jag ska göra en notis! Till.

Seg som deg

Eftermiddagen är mördande seg. Och idag har jag ändå gjort klart artikeln om Musik Direkt, skrivit en annan artikel om farsen Otroligt het på Lorensbergsteatern samt gjort notiser. Notiser notiser notiser. Har ingen aning om jag är kass på det, men fort går dom och rutinmässigt känns det. Men sen klockan halv 2 har jag gjort absolut ingenting. Orkar inte ens byta fönster till Dagens media när jag sitter och surfar på Friskis och svettis trots att chefen står bakom min axel. Kanske ska börja träna lite förresten. Iaf ska jag börja med hemmapilates så jag får platt fin mage (man får det!! har dom lovat.) Men nej. Jag ska inte köpa en pilates-dvd från tvshop för 599 kr (eller vad den nu kostar) exklusive frakt. Tvshop känns tragiskt. Pilatesövningar måste väl finnas på nätet eller?

En timme kvar nu och den mördar mig verkligen... Har förresten fått minst två komplimanger för min grå klänning med stjärnor idag. Det är ju alltid roligt. Jag trivs i den, fin och skön och ett fynd. Alla rätt alltså!

Ikväll måste vi nog bege oss till min gamla lägenhet på Brahegatan och packa. För i helgen kommer päronen och då ska vi tömma och mina grejer ska göra vår nya lägenhet complete. Kommer trivas ännu bättre då. Wonderful! Så det kan väl lite tråkpackning vara värt.

Ring ring ring

Idag har jag haft en pratstund med en väldigt pratglad kvinna på Masthuggsteatern (men de fyller ju faktiskt 15 imorgon så då får man väl prata, I guess. Ehh..), pratat med "deckardrottningen" Helen Tursten och så har jag nästan snackat med Lasse Brandeby. Ändå! För jag vill så hiiimla gärna veta vilka som ska spela i Illusionfilms filmatisering av tidigare nämnda Turstens romaner. Så jag ringde GP:s källa på Illusionfilm. Han var en mussla och hänvisade till medproducenten. Som jag fick tag i till sist men som inte heller kunde säga nåt. Men mina redaktörer tyckte att jag skulle ringa  igen för hon hade faktiskt lovat att säga. Så jag försökte igen. Helt plötsligt var hon väldigt upptagen men lovade att ringa om en halvtimme eller så. Gjorde hon det? Nja. Har hon ringt överhuvudtaget fast det har gått, typ, 5 timmar? Nä. Men tro inte att jag bara har väntat på att hon ska ringa. Nädå. Jag har ringt. Och hon har tryckt bort. Och så gjorde vi det några gånger. Och då! Då då tycker redaktörerna att jag ska ringa Lasse Brandeby som förmodligen ska vara med i filmen för "honom är det lätt att få ur saker". Jag ringde men utan svar för  han skuttar väl omkring i en chaochao eller nåt (han ska tydligen vara med i den där förbannat fåniga danstävlingen). Kontentan. Jag har nästan pratat med Lasse Brandeby. Fick iaf hör hans röst i den givetvis jättekäcka telefonsvararen. Jag lär med största säkerhet få fortsätta jakten imorgon. Och jag som hatar att tjata. Måste lära mig att inte hata tjata om jag ska bli långvarig (ja varig alls) i den här branschen. Huuu.
Hursomhelst. Om knappt en timme slutar jag!

I väntan på något

Jag skulle inte ringa Lasse Brandeby ändå. Och jag som hade massa käcka frågor om hans medverkan i Let's dance till hand. Typ "Har du putsat skorna till fredagens premiär nu, Lasse?"  Verkligen synd att det inte blev. För honom. Jag klarar mig. Hursomhelst, uppdragslös igen och ni kan aldrig gissa vad jag gör... Jo (tadaam) v ä n t a r. På att få nåt att göra. Under tiden läser jag samma bloggar om och om igen samt lusläser tidningarna. Det här var väldigt gulligt, till exempel.

Gubbindieschlager?

http://expressen.se/index.jsp?a=824049

Morrisey verkar vara en söt, rolig gubbe. Jag undrar om han är helt fri från ironi? Eller så är han jättejätteironisk. Roligt hursomhelst!

Balans?

Jag skulle kunna skriva att första praktikdagen blev så dålig som i neggocarros mörkaste fantasier, att jag kände mig precis som en 13-årig praoelev, att journalistik inte känns som min grej ändå och att jag ska bli dagisfröken... Men nejdå. Istället ska jag duscha, äta frukost alldeles för tidigt, ta på mig en fin stickad klänning och vandra till GP i grått mörker i hopp om att få skriva något jätteintressant i dag. För så positiv är jag.

Kärlek

Nu ska jag gå och möta min älskling! Äntligen. Konstigt att man kan sakna någon så mycket efter inte ens en dag ifrån varandra. Gud vad jag älskar! Honom!

56091-74

GP-eftermiddag

Att kalla mig överarbetad vore en grov överdrift. Har skrivit en notis om att PeterJöbacks samlingsskiva har sålt dubbel platina. That's it. Jippiejajej. Hoppas jag får något lite.. köttigare att sätta tänderna i imorgon.  Då ska jag för övrigt ta med mig en matlåda. Mor Annas, eller Jennys eller vems fan det nu var, kåldolmar med potatismos var knappt ätbart. Så jag är lite hungrig nu.

Ikväll ska jag se när Filip och Fredrik intervjuar Victoria Silvstedt. Should be fun.

prao

Sitter på GP:s sjätte våningen. Lite bortglömd tror jag. That's okey. Tanten i receptionen kallade mig prao- elev, och det är ungefär så det känns. Kolla på är trist, men ännu tråkigare är få nåt att göra och inte klara av det. Sån är jag. Safe. Lite (läs mycket?) rädd för att misslyckas. Men jag jobbar på det. Typ.
I helgen fick jag för mig att det är fult med kort meningsbyggnad á la Ronnie Sandahl. Så det måste jag också jobba med. Tufft liv.

Känner mig högts ointressant för tillfället. 

Nu gick Louise förbi med sin.. upplärare. Jag sitter vid "mitt" skrivbord alltjämt. (När) borde jag säga till nån att jag finns?

  

Sötsötnos

Jag plågar mig själv genom att kolla på vovsingar på blocket. Åh åh åh vad jag vill ha. Helst en Berner sennen. Som ska heta Aslan.


56091-72
Underbart fin...

56091-73
Jag "kan tänka mig" en Leonberger också.

Korvar

Bloggskrivkramp. Finns det? Det kanske bara är allmän skrivkramp. Hmm bara? Inte så lägligt inför den stundande praktiken på GP. Kan tyckas. Men det lossnar och jag kommer få göra massa roliga jobb. Yeah. Right.

Vi är flyttade och ett nytt ställe är nu hemma. Det känns bra. Skitbra till och med. Alla flyttkartonger är uppackade. Det är skönt. Jag hatar att behöva kryssa bland flyttkartonger. Är lite orolig för hur mina saker ska få plats. Men det är bara att knö. som de säger här på västkusten.
Vi har förresten en vallgrav utanför fönstret. Jag kan leka att jag är en prinsessa. Hursomhelst är A är min alldeles egna prins.

Till sist så saknar jag Cissi. Jättemycket. Hoppas i smyg på att Johan får ett jobb här och ingen annanstans så att de måste dra sig lite västerut... Saknar!

Jag har ett astöntigt nyårslöfte förresten. Eller klyschigt iaf. Kommer förmodligen gå asbra att hålla va.

Nytt

Tillbaka igen efter två veckors jul- och nyårsturné. Helgerna passerar för fort. Som vanligt, och för alla. Men nu: nytt år, nya tag, nytt hem. Imorgon går lasset. Ihopflyttade. Sambos. Knasigt, roligt, gulligt. Rätt. Och i jämförelse med skolådan ter sig de 48 kvadratmetrarna med högt i tak som ett palats. Och vi blir ännu mer grannar med Ullevi.

Och så några väl valda bilder från jul und nyår.

56091-62
Intensiv klapplek dan före dan.

56091-65
Många paket under (den feta) granen var det på julafton.

56091-64
Prinsessan Linnéa.

56091-66
Jonathans bok var för alla, tydligen.

56091-69
Trots olägligt attack lightmigrän på nyårskvällen blev slutet, och början, på det nya
året trevligt.

56091-70
Men Baloo däckade ganska tidigt...

56091-67
Mina favoriter.

56091-71
Glada, såklart!