Vårkänslor

Gud jag är trött! Sömnbrist, jobb, träning. Men nu är våren på gång, jag känner det i hela kroppen! I morse luktade det till och med printemps. Fattar inte hur jag ska stå ut fyra veckor tills jag får vara ledig, åka bort, se nya saker. Men det kommer gå fort, visst? Fort fort fort!

I helgen ska vi till ullared, förresten! Poseidon fixar, bekvämt och bra, har de vipkö också tro? Det var en herrans massa år sedan jag var där sist, så det ska bli lite kul. Anders har inte varit där sen han var typ tre (första och enda gången tydligen), han har stora förväntningar på underklädesavdelningen. Själv hoppas jag på.. konserver?

Namnsdagspresent

I går hade Anders namnsdag. Då fick han en turistguidebok (jag älskar att köpa och läsa sådana böcker när jag ska åka bort, det blir ett sånt konkret, härligt bevis på resan!) över Glasgow av mig, snällt va? Men jag fick kämpa för boken. På Wettergrens sa de att det inte fanns några guider specifikt över Glasgow. Nähä, sa jag och gick vidare till Akademibokhandeln på avenyn... där de inte heller hade någon, "men det kan möjligtvis finnas i Nordstan". Och där fanns det två olika, minsann. Så Malin och jag valde ut den som verkade bäst, och så gav jag Anders ett litet namnsdagspaket som den snälla och gulliga flickvän jag är.  

Förresten, jag fick en MYCKET välkommen överraskning när jag loggade in på mitt skattekonto i går. Femsiffrigt minsann. Ibland är Farbror Staten en trevlig gubbe.

Off we go

I dag är jag glad, trots väckarklockans alltför tidiga intrång. För igår bestämde och bokade nämligen jag och Anders vårens resa! Om nästan exakt en månad bär det av.  Jag hoppas att jag bjuds på mys (både från stan och pojkvännen), god mat och dryck, spännande saker att se och massor av härlig shopping! Och gärna lite vårsol på det. Kommer bli grymt det här.


MEN GE MIG DÅ

Min längtan efter sommaren börjat bli lite manisk. Speciellt när jag tittar på bilder från förra, underbara sommaren. Och på riktigt svennemanér undrar jag vadfan jag bor i det här landet (på oändligt långa hösten och vintern) för?






Löpning och glass

I dag när jag sprang på löparbandet hände det något konstigt: Jag blev inte trött. I vanliga fall blir jag trött efter typ två minuter (vilket i och för sig säger mer om hur mycket jag ogillar att springa  än min kondition, så dålig är den inte), men i dag kändes det som att jag promenerade. Så jag sprang och sprang och när löpbandet stannade av sig själv var 'ögonblicket' över. När jag började springa igen blev jag trött efter fem minuter, jävla mentala spärr.

Det bästa med dagen (förutom solen då, jag solknarkar) inträffade när jag kom hem. Bara en liten bit från min port stod den som en hägring: Glassbilen. Jag velade några sekunder, men det gick inte att stå emot. En påse Alla tiders glass fick följa med hem. Mormors blåbärsstrut, JA TACK. Seriöst ljuva barndomsminnen av sommar och lek (och glass), oh yes.


Stuff

Två grejer.

Ett. Jag finner att jag stör mig rätt mycket på folk som går  i solglasögon nu. Så fort solen har visat sig finns det ingen hejd: Alla (jaja) ska ta fram sina glassiga brillor och glassa omkring i (vinter!-)solen. Verkar ju logiskt och allt, solglasögon när det är sol, men jag tycker det så jäkla fånigt ut på de allra flesta. Desperat på något sätt. Desperate is not cool.

Två. Det rullar just nu tv-reklam för någon kass dansbandsskiva. Där kan man höra världens roligaste textrad: "Jag måste ringa Carina. Får inte glömma det." Hahaha, får inte glömma det... Som att det vore ett samtal till Försäkringskassan. Och det kanske det är, har inte hört hela låten. Det hade gett den sången ytterligare en dimension.

En sak till förresten. Vår griniga, snåla husvärd har förvånat oss med att låta sätta upp ett större och snyggare badrumsskåp än vi har rätt till. Har inte sett det själv än, så kanske inte ska ropa hej. Men ändå, allt är väl snyggare än det vita standardskåp som sitter i de flesta (?) student- och hyreslägenheter. Han, husvärden, måste ha fattat tycke för mig och Anders men valt att dölja det väl.

Nu ska jag gå hem!

Ode till de små bloggarna

Jag beundrar de som skriver "små" bloggar, i den bemärkelsen att de inte har så många läsare att det genererar några pengar, och uppdaterar dem dagligen, ibland med flera inlägg per dag. Förut gjorde jag själv detta, men numer finns varken orken, tiden eller inspirationen. Det är nog det sistnämnda framför allt som inte finns.


Det är ju självklart att de som tjänar  orimligt mycket pengar på sina inlägg sprutar ur sig massor av nonsensinlägg. Det vore korkat att låta bli, för hur skulle de annars ha råd med alla beställningar från Forever 21? Men ni andra: Strong jobbat.


Och så en klapp på axeln till er, min tappra skara bloggläsare (mamma, systrarna, anders, sandra + några till kompisar/nyfikna/gamla bekanta). Strongt jobbat.


HELG

Jag är så jävla trött!

På vädret, av sömnbrist (hur nu det kan vara möjligt när man snittar 8 timmar per natt), på asjobbiga (och småjobbiga) människor.

NU CHECKAR JAG UT!

Rädda isbjörnarna!

Sitter och letar bilder på isbjörnar till en text jag skriver, och de är så jäkla söta att jag får ont i magen. Förmodligen mycket på grund av det faktum att deras hem håller på att smälta bort. Och ja, jag veet att barn svälter och att det finns oräkneligt antal hemskheter i världen. Men just nu klumpar det sig i kroppen för de vita, underbara nallebjörnarna.

Jag ska banne mig bli isbjörnsfadder. Du med?



Bild från: http://natur.suntuubi.se


Brasklapp

Jag borde skriva något här, käner jag. Vet inte riktigt vad bara. Det stressar mig att jag känner mig manad att jobba trots att jag är hemma sjuk. Vägrar bli sådan.

Äh fan jag vet inte. Det är crazy crazy crazy vad jag längtar efter vår nu. Och hur jag längtar minst dubbelt så mycket efter sommar. Snälla kom, snart.