Bye bye, hej då, auf wiedersehen
Jag har fått ett nytt jobb som jag börjar i juni. Det var min lilla grej som jag skrev om för ett tag sen. Ett fast jobb (tillsvidare UTAN provanställning = UTOPI) på göteborgskontoret på ett rikstäckande, stort företag i en bransch jag känner mig hemma (ha ha). Ska jobba som kommunikatör med olika informations- och marknadsfrågor/kanaler och tror att det kommer bli hur kul som helst. Rekryteringsprocessen bestod av rätt många steg och initialt kände jag en stor LÄTTNAD när jag fick veta att jobbet var mitt. Drygt för dom som lade ner massa tid, energi och nerver och sedan inte fick det, liksom. Hehe. Hade blivit sur om det hade gällt mig. Men nu är jag bara glad! Det känns så himla skönt och bra. Lönelyftet på ett antal tusenlappar känns också helt okej.
Med det sagt kan jag bara meddela att bloggen tar en paus på obestämd tid. Kanske för gott. Är trött på att lägga ner tid och energi (om än i varierande utsträckning) men i princip inte få något tillbaka. Mina närmaste vänner och familj kommenterar ju ibland (tack!), men resten då? Vad gör ni här egentligen? Det finns en stark anledning att misstänka att det mest är halvbekanta (hej hej gamla klasskamrater?) och annat löst folk som läser den här bloggen, och jag känner faktiskt inget behov av att stilla er nyfikenhet. Hade ni gett er tillkänna och kommenterat nån gång ibland hade det kanske varit en annan sak. Men nu får det vara.
Så, au revoir!
Förstår verkligen hur du känner. Fast å andra sidan, hur vet du att folk läser utan att kommentera? Jag menar, har du statistik på unika besökare? Men oavsett är det ju snålt att läsa bloggar utan att kommentera, det håller jag helt med om. Jag kommer sakna din blogg iaf! Fast jag behöver ju iaf inte läsa den för att stilla min nyfikenhet, jag känner ju dig irl, he he! Till skillnad från de andra töntarna som "tjuvläse" då, ha ha. Kram!
Yes Alex, i det här publiceringsverktyget kan man se antal besök och unika besökare (i övrigt SUGER blogg.se). Och besökarantalet överskrider med råge de personer jag vet läser den här bloggen. Och vissa klickar in sig massor av gånger per dag, konstigt! Hursomhelst, jag gillar ju att skriva om små saker som händer i mitt liv så vem vet, kanske föds en ny blogg nånstans nångång ;)
Jag förstår precis hur du känner, en stor anledning till att jag inte bloggar längre och när jag gör det skriver jag inte om mitt privatliv vad jag gör och vad som händer, för det har inte snyltarna med att göra. Det är precis samma sak på Facebook vilka som snokar på ens sida, eller ännu värre de patetiska själar som skaffar sig hundratals vänner för att verka populära, nej tack säger jag bara jag vill bara ha mina riktiga vänner där, visst slinker någon genom efter istadiga vännerförfrågningar men i det stora hela, varför skulle man bjuda på att ha folk som man inte känner för att de vill snoka på mitt liv, bara för att deras aldrig blev vad de önskade sig..
Haha min lilla bittra lillasyster, det där sista får stå för dig ;) Men jag blev lite trött på att skriva massa inlägg utan nån respons. :) Jaja. Nu ska jag på en dejt!
buhu! jag tycker ju din blogg är bra! men men, vi träffas ju oxå IRL.. Jag är så glad att ni ska stanna i Gbg ett tag till!
Kram
Malin, jag vet, buhu ;) Men som sagt, du kanske inte slipper undan mitt bloggande särskilt länge!
På tal om att träffas, ska vi ses på fredag? Det är ju härlig klämdag då! Jag skickar ett sms också för säkerhets skull ;)
Kram!
Jag kommer sakna din blogg men jag förstår vad du menar! Måste planera en IRL-träff snart, var ju hela 3 dagar sen vi sågs! KRAAAM syster!!
Kan man inte få lite bilder åtminstone...jag älskar att få titta på er då & då. Kram!