Istället för ljud

Jag har blivit värsta mogen och äter frukt istället for godis när jag är sugen på nåt sött. I alla fall en gång av tio och det är minsann många fler procent än noll. I morse när jag krypit nära nära A och gnuggat den värsta tröttheten ur ögonen strålade solen och mitt humör också. Shitpommfrit vad lycklig den mannen gör mig. Jag tror jag tror på sommaren och gick ner i blommig kort kjol till stan och mötte sötSandra för lite välbehövlig catching up. Vi åt Souvlaki utan potatis men med sallad och köpte varsitt prickigt linne. Likadana fast mitt var blått och Sandras var rött. De var fina. När jag satt där i solen med min kära vän slogs jag återigen av hur skönt det är att vara tillbaka och hur mycket jag tycker om mitt liv. Som den snälla flickvännen jag är åkte jag hem till A som jobbar (men slutar snart - yeeha) och diskade och bäddade och sen var städningen på 27 kvm klar. Snart slutar sötnosen sin näst sista arbetsdag för i sommar. I helgen ska vi göra nåt mysigt. På måndag börjar skolan.

Det finns två låtar för dagen:
1) Long before rock'n'roll med Mando Diao. Dels för att Gustav är lite som en flera snäpp fräschare Pete Doherty, dels för att det är en skön, trallvänlig popdänga.
2) Mannen i den vita hatten (16 år senare) med Kent. Lite av nostalgiska skäl, men mest för att det är en galet bra låt. Helt enkelt.
Lyssna och njut.