Istället för ljud

I går kväll såg jag Marley & Me. Den var rätt dålig, men för mig - som har haft världens bästa, finaste hund i min familj och tvingats ta farväl av honom - var filmen upprivande. Skulle alltså inte rekommendera någon att se denna film, men en sak kunde jag i alla fall fastslå efter att ha sett Marley & Me: Det är verkligen dags för hund. Snarare förr än senare.

Ps. En annan film jag såg i helgen, och som jag tvärtom kan rekommendera, är Rachel getting married. Förutom några onödigt långa "dansscener" tyckte jag verkligen om den. Och Anne Hathaway var så bra att man glömde att det var hon, om man nu får säga något så osnällt.