Istället för ljud

Både jag och A är ju journalistubildade och jobbar med att skriva. Ingen av oss ser journalistiken som ett kall (ha ha, jag är ju för tusan informatör = the dark side). Dock är vi båda ganska språkfascistiska (personligen får jag nästan utslag av felkommateringar*) och en gemensam hobby vi har - och ägnar oss åt i princip varje dag - är att läsa gp, hitta fel (man behöver inte leta aktivt) och hånskratta åt dem (detta trots att en av oss jobbar för blaskan ibland). MEN SKIT I DET NU. Vi känner ingen jättestark journalistisk identitet helt enkelt.

Men häromveckan pratade vi i alla fall om huruvida att skriva är ett vanligt arbete, som att stå vid löpande bandet på volvo, eller en slags konstart. Detta efter att två gubbar på Anders gp-redaktion hade kivats lite om detta. Jag kommer inte ihåg om vi kom fram till något, förmodligen inte till mer än att "det beror väl på, typ". Men så kom jag tänka på det idag igen när jag satt på jobbet och skulle skriva ihop ett personporträtt om en gubbe och kände mig, om inte oinspirerad, så i alla fall nollställd. Att skriva vanliga artiklar och reportage, som man inte har något känslomässigt band till, är som att vara på volvo. En process för att bit för bit få ihop hela bilen. Ibland får man kämpa hårt med det jävla centrallåset. Dock är jag lite fascinerad av hur det känns som att texterna ofta själva väljer riktning. Låter det pretto? Beror det på att jag egentligen är en kass skribent som inte orkar disponera mina texter utan låter det bli som det blir? Eller är det faktiskt frågan om ett gudomligt ingripande? Eller, känns det bara som att texten själv väljer riktning när man jobbar (hårt och koncentrerat) med den? Jag vet inte faktiskt, lite konstigt är det.

*Men det här med kommatering är svårt, det ska sägas. Att skilja bisatser från huvudsatser är en sak, men det finns ju ungefär tusen andra kommateringsregler. (Andningspaus är inte en av dem, ni som trodde det.) Fatta då att jag blev glad när jag läste i Svenska skrivregler häromdagen och insåg att jag behärskar de flesta! Jag tycker, på riktigt, att grammatik är kul och gillade att på svensklektionerna identifiera ordklasser och ta ut satsdelar.