Istället för ljud

Jag har ofta ganska svårt för Oprah, av de uppenbara skälen skulle jag tro. Men nu när jag satt i sängen och skulle vika kläder fastnade jag framför det ändå. Gäst var en kvinna vars ex-man sköt ihjäl hennes fyra barn. Det här var några år sedan, fem-tio kanske, och nu är hon tillbaka och berättar. Hon har på något sätt lyckats överleva, gift om sig och fått tvillingar (somehow ger solskenshistorian som Oprah målar fram lite dålig smak). Men. Hur kan man inte gråta när man ser och hör något sådant? Han sköt ihjäl hennes fyra barn. Jag är ju inte mamma, men har många jag tycker om, och jag förstår inte hur man överlever något sådant. Jag sitter här och är lite förstörd.