Istället för ljud

Dagens soundtrack: Get me away from here I'm dying. Med Belle & Sebastian. Men det spelar ingen roll. Det är själva strofen. Jag har nynnat på den hela dan. JAG VILL INTE MER. Fast jag vill inte dö heller. Så farligt är det inte - jag är bara jävligt trött på att kånka disk och fråga om de vill ha djupa tallrikar till barnen och ha ont i ryggen. Och att längta. Det är jag allra tröttast på. Att det är tillfälligt är det enda som gör att jag pallar. Någorlunda. Jag är verkligen inte byggd för att sakna.

Jag känner mig oinspirerad. Det är tråkigt. För jag känner för att få värsta inspirationen och skriva långa, intressanta bloggar (jaja) eller öppna anteckningar på datorn och bara låta orden komma av sig själva. Det är nog så att jag måste vara något  för att det ska flöda. Förbannad. Ledsen. Lycklig. Trött och less räcker nog inte. Blähä. Jag hatar att känna mig gnällig. Som nu. Och så blir det värsta ointressanta bloggen ändå. Fan. Förlåt.

Det känns som att allt kretsar kring dig och jag är rätt fånig. Men det känns nästan helt okej att vara det och det är nog bra. Och om två dygn är jag där jag ska vara. I CAN'T WAIT. Vill nu. Vill nyss. För du är så underbar.

Blablabla. Den här sommaren är i sån total kontrast från förra. Då var jag full mest hela tiden och sprang på konserter varannan dag och hängde med såna som var nästan 30 och  visste egentligen ingenting. Nu tillbringar jag fredagkvällar med föräldrarna och jobbar rumpan av mig och är 25 mil bort från den  som jag älskar. Jag skulle inte byta bort den här sommaren mot någonting. För nu vet jag.



Och så en bild på Pete. Dels för att jag tycker synd om honom och önskar att någon kunde rädda honom och dels för att min blogg ska bli mer bildrik har jag bestämt. Oh yeah.