Fånigt, I guess.

Jobb. Så himla onödigt. Och tråkigt. Jobb är av ondo för det snor av mystid. Mystid som jag fett vill ha och behöver. Det är för övrigt inte jag som jobbar just nu utan mitt mysobjekt, och det är minst lika illa det. För det betyder noll mys för carro. Men jag har tagit på mig hans tröja så jag iaf får lukta lite honom idag. Jag har inte jobbat på en vecka och ska inte jobba förän (hur fan stavas det där jävla ordet egentligen? finns det ens?) på lördag. Tio osannolika semesterdagar lyckades jag pussla till mig. Otroligt skönt. På alla sätt och vis. Den oväntade långsemestern spenderas i kära göteborg, givetvis. Fast jag och popluggen (den är lite kortare numer men hetare än nånsin) känner oss lite som turister i vår egen stad när vi strosar omkring på avenyyyn utan mål eller måstegöra. Det har vi inte gjort jättemycket men lite iaf. Mest har vi myst. Och, eh, chillat? Och fast vi har turats om om att vara krassliga har det varit, ÄR det (den är inte slut än) den bästa semestern nånsin. Och nu ska jag äta kex och chips till frukost tror jag. Som vanligt är dekadensen hård.

LÅT: Transatlaticism med Death Cab. Bara för oss.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback