Take me home

Vattnet i fontänen i Bältesspännarparken är påsläppt. En påminnelse om att våren är här. Eller ett tidigt sommartecken. Fast det är grått just nu. Det finns hopp.

Jag önskar att jag inte hade fallit så hårt. Det tar längre tid för blåmärkena att blekna. Men det gör de. Imorgon är en ny dag. Idag är.

Ibland är det skönt att inte säga någonting. Bara sitta tyst. Tack.

Nu ska jag åka hem och äta, tänka, skratta, mysa, vara.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback