Istället för ljud

Åh, jag är så exalterad å Mikkels vägnar nu! Hade han själv fattat vad som är på gång hade han sprungit fram och tillbaka som en liten höna! Undra hur det känns att inte kunna ha några direkta förväntningar på framtiden (vilket ju inte riktigt stämmer, hundar får ju betingade förväntningar på många saker: mat, gå ut, snart kommer husse osv). Men ni fattar. Att gå igenom livet förutsättningslöst, att bokstavligt talat ta dagen som den kommer. För oss människor hade det nog både varit befriande och rätt meningslöst. För går inte de flesta människors liv ut på förväntningar och en längtan efter vad som ska hända imorgon?