Istället för ljud

Vad underbar han är, vår lilla valp Mikkel Costello Mustikoita. Costello har vi lagt till för att det är.. well, snyggt. Resten är kennelnamnet. Vi hade tänkt att ge honom ett annat namn, men Mikkel passar väldigt bra. Dessutom har han faktiskt börjat lyssna till det, då det känns sådär att förvirra honom med ett annat namn.

Nog om det. Alex och Nicklas är de första som har varit och hälsat på. De charmades totalt, vågar jag påstå. Bara en känslokall människa kan värja sig mot en ullig liten valp som ser ut ungefär som en liten björnunge, är min bestämda åsikt.

Här kommer några bilder - det är önskvärt har jag förstått:

Världens finaste valp har nu kommit hem till oss. Jag har nog inte riktigt kopplat det än. Återkommer när jag har fattat att jag faktiskt är hans matte.

Waa, tusen bollar att hålla i luften samtidigt för tillfället! Tur att jag är skärpt, hehe, annars hade det blivit härdsmälta för länge sedan. Men just nu känns det rätt bra med fullt upp. Betvivlar att jag kommer känna likadant om en vecka. Men aja, det gäller att vara tacksam och glad när stressen känns någorlunda positiv!

Nu blir mat och catching up med Nic! Ska bara...

Jaha, en månad till jul. Fram till i dag har jag haft noll julkänslor, legat på minus på den fronten. Tyckt det är jättekonstigt att det spelas julmusik i affärerna, vilket det ju är när det spelas julmusik i oktober... Men iallafall, i dag satt jag och letade julbilder på jobbet: paket, tomtar, snö. Och då kröp de på mig så smått: julkänslorna. Eller förjulkänslorna, kanske jag ska kalla det. Jag längtar efter jul. Jul är mysigt. I år tror jag dessutom att myset kommer slå alla rekord. Däremot är jag INTE sugen på att ge mig ut i julhandeln. Vill inte handla julklappar i nordstan, inte på kungsgatan, inte på några andra gator i göteborg heller. Nej, det där måste jag lösa på något annat sätt. Har ett par reservplaner, så det ska nog gå bra.


En vit jul hade gjort mig lycklig...

I dag är jag så trött att det - paradoxalt nog - nästan kryper i kroppen. O R K A R  I N T E.

Sitter i soffan och försöker uppbåda intresse för Robinson. Går inte så bra - det känns bara så gammalt och trist! Så nu kommer jag väl vara lika utanför som när Ensam mamma söker diskuteras på halvtrefikat på jobbet. Skämt åsido.

Det går ju bara massa skit på tv på helgerna. Jag saknar de gamla, hederliga lördagsunderhållningarna - som 24 karat och Det kommer mera - som jag såg som barn. Hmm. Kanske helt enkelt borde supa mer? Eller inte, det är ju så jävla jobbigt att vara bakfull.

Får hångla lite istället. Det är ju alltid kul. Ciao.

Jag skulle inte vilja jobba med reklam (men gärna som copy på en kommunikationsbyrå - stoor skillnad), det verkar vara en sådan bajsnödig bransch. Däremot är jag rätt intresserad - eller snarare fascinerad - av hur vissa av dessa överbetalade, hippa reklammakare tänker när de skapar sina reklamfilmer. Det finns ju många olika kategorier, varav de flesta är lätta att ignorera: De tokroliga, typ ICA. De som ska spela på vårt dåliga samvete, typ Rädda barnen (gud vad dessa får motsatt effekt på mig). De kassa, dubbade, tyska reklamfilmerna för chokladkola eller tvättmedel.

Men så finns det en kategori som faktiskt får igång mig litegrann; de reklamer som siktar på krysset men skjuter lååångt utanför. Exempel: Den nya aladdinreklamen som går ut på att man ska gå in på en webbsida och rädda kvar den pralin man inte vill ska försvinna nästa år. VEM BRYR SIG!?! Eller reklamen för en sängtillverkare, Kungsängen tror jag, där en karikatyrisk säljare hjälper en tjej när hon provar en säng och sedan frågar snubben bredvid om inte han också ska prova en säng? "Neeej, inte jaaag." Som att sängar vore nåt skämmigt/fånigt/dumt. "Gud, jag sover inte", liksom. Va?

Det irriterar mig att byråerna som gör dessa reklamer med största sannolikhet får extremt bra betalt och är hemskt nöjda med sig själva.

Okej, såhär: I måndags morse tog jag grissprutan och åkte sen till jobbet. Var först bara lite öm i armen och kände mig lite trött. Efter ett tag började det göra mer ont i armen och jag kände mig ytterligare trött. När jag kom hem från jobbet på eftermiddagen gjorde armen SKITont och jag var SKITmatt. Och hade fått lite feber. Asdrygt. Gick och la mig och vaknade tidigt på morgonen av att det kändes som att det släpades ett tungt släp med betong från ena sidan av pannan till den andra. Rätt obehagligt var det. Slängde i mig en ipren, låg och väntade på att den skulle verka och lyckades sedan somna om någon timme - innan det var dags att gå upp och sjukanmäla mig.

Sedan har jag känt mig hängig fram till igår kväll typ, men framför allt haft så PISSIGT ont i armen. Fått lite panik över det nästan. Men idag känns det bättre, som tur är. Och trots biverkningarna är jag glad att jag tog sprutan i måndags - innan de kom på att "ojdå, vaccinet tar visst slut och nu tar vi tillbaka det vi sagt om att vaccinera friska under 40 och ger det till barnen istället." Nej, jag är ingen liten unge, men jag vill inte bli sjuk för det.

Nu längtar jag bara tills det gått ett par veckor, jag hållt mig frisk och kan sluta oroa mig för den här skiten. Tror faktiskt den ångesttangerande oro jag tidvis känner för grissjukan är jobbigare än själva flunsan skulle vara.

TA I TRÄ!!!

I övrigt går mitt liv just nu ut på att längta efter vår valp. Trots att en vecka verkligen flyger iväg, känns det som en hel evighet att behöva ta sig igenom. M, kom hem!!!

Ps. Hörde på nyhetsmorgon i morse att göteborg hittills har haft tre soltimmar i november. Tre. SAMMANLAGT. Haha, det känns nästan närmare att skratta än att gråta åt skiten. Grått har fått en helt ny innebörd.

Åh, jag är hungrig. Och har ont i armen. Tur för mig då att A är och köper kinamat åt oss. Ja, nä, kinamat är inte asgott. Men det finns ingen bra thai i närheten (bara en halvbra), verkligen ingen bra pizzeria (usch, jättedålig) och jag är inte sugen på sushi (men den är däremot mycket bra). Så det får bli kineskäk, vilket ju faktiskt funkar finfint det med.

Aj, ont i armen var det ja. Väldigt dumt att inte ta grissprutan i vänster arm... Aja, gör det lika ont i morgon kommer det ju vara rätt onödigt att gå till jobbet där jag behöver sitta vid datorn i princip hela dagen. En mysdag med massa film i soffan är ju inte fel. Men det är givetvis inget jag hoppas på.

Om mindre än två veckor har vi en liten ullig och busig boll här hemma. Kan inte fatta det. Helt galet är det, helt galet BRA.

Äntligen fredag, va!?

Ikväll blir det idol och pepparkakor, och förmodligen rätt tidigt i säng. Ska upp ganska tidigt i morgon - en fullspäckad, men rolig, dag (och kväll) väntar. Åh åh.

Vad ska ni göra i helgen?

Hej på er.

Jag hade en rätt jobbigt stressig förmiddag och så spenderade jag eftermiddagen på Chalmers av alla ställen på jorden. Så nej, ingen ultimat dag. Och nu är jag minst lika trött som alla andra vardagar klockan fem. Jävla skit, jag borde verkligen börja träna igen. Var jag inte lite piggare när jag gjorde det? Jag tror det. Men det är ju så jobbigt... Eller inte. Jag och Anders bestämde ju att vi skulle spela badminton ihop, vad hände med det? Blir trött på mig själv när jag låter saker rinna ut i sanden.

Nåja, slutskällt på mig själv, det blir jag ju inte gladare eller bättre av.

Haha, nu börjar förkväll. Sveriges s ä m s t a tv-program. Skicka Elisabeth Höglund till Mallorca eller någon annanstans där hon kan få sitta och vara en gaggig tant ifred. Alltså, förlåt, men JAG skulle vara en bättre programledare (och jag trivs inte framför en tv-kamera).

Nog om det. Kanske slår på ett Brothers & sisters-avsnitt istället, det är så bra nu!