Istället för ljud

I dag när jag sprang på löparbandet hände det något konstigt: Jag blev inte trött. I vanliga fall blir jag trött efter typ två minuter (vilket i och för sig säger mer om hur mycket jag ogillar att springa  än min kondition, så dålig är den inte), men i dag kändes det som att jag promenerade. Så jag sprang och sprang och när löpbandet stannade av sig själv var 'ögonblicket' över. När jag började springa igen blev jag trött efter fem minuter, jävla mentala spärr.

Det bästa med dagen (förutom solen då, jag solknarkar) inträffade när jag kom hem. Bara en liten bit från min port stod den som en hägring: Glassbilen. Jag velade några sekunder, men det gick inte att stå emot. En påse Alla tiders glass fick följa med hem. Mormors blåbärsstrut, JA TACK. Seriöst ljuva barndomsminnen av sommar och lek (och glass), oh yes.