Istället för ljud

Jodå, nu puttrar den igång för att från och med nästa vecka slå ut i full blom. Sommaren! Så jävla bra tajming. Och så verkar det inte som att det kommer behövas någon charterresa till solen ändå. Skönt, jag lägger mycket hellre krut (och pengar) på en riktigt grym resa med Ciss och Johan i höst.

Nä. Nu har jag sommarens semestersikte inställt på en tält/hotell-semester (i den ordningen, är nog bäst?) nära en fantastisk sandstrand på någon av våra öar. A verkar något tveksamt inställd till camping, men jag känner att han+jag i en liten sovsäck är ett rätt bra argument.

Vi får se. Utsikterna är hursomhelst jäkligt goda just nu!

Jag känner mig irriterad och stressad över flera olika saker just nu. Det känns inte som att jag kommer att blogga så mycket den närmaste tiden, bara så ni vet. Och det säger jag inte för att göra er ledsna (haha) eller möta på mothugg (as if, era musslor) utan för att bespara vissa av er en potentiell musarm. Och så. Vi ses snart, eller så gör vi det inte. Ciao.

Vid klockan fyra i natt/morse fick vi ett samtal som man absolut inte vill ha då, nämligen från polisen. Lyckligtvis hade det inte hänt någon av våra anhöriga något, men den bil som vi har haft i Göteborg i mindre än två (TVÅ!) dygn hade blivit stulen och kraschad ("vi håller på att jaga de som tog den genom Örgryte just nu"). Inte. Sant. Kan man tänka, men jodå. Några jävla, jävla puckon - förmodligen påtända - har brutit upp låsen (på båda framdörrarna, för säkerhets skull) samt tjuvkopplat bilen och pajat ena bakdäcket. Minst. Bilen är bärgad, vi har inte kunnat hälsa på den än, så vi vet inte hur svårt skadad den är.

Jag borde vara fly förbannad, men är för trött just nu och samtidigt tacksam över att det ändå bara var ett bilskrälle som råkade illa ut. Men i morgon, när jag förhoppningsvis har fått sova genom hela natten, kommer nog ilskan att börja gro i mig. Och visar det sig att bilen inte går att laga och våra semesterplaner därmed grusas, well. Det händer bara inte.

Hoppas att de patetiska biltjuvarna under sin lilla polisjakt ramlade och slog sig riktigt hårt i huvudet (och andra lämpliga ställen också, för den delen).

I går fyllde jag år! Tack alla ni som uppvaktat, ringt, sms-grattat och tänkt på mig! 26 är ingen spektakulär ålder kanske (30 närmar sig med storm?steg, det blir ÄNNU dyrare att åka tåg och jag räknas helt enkelt inte som en 'ungdom' längre) men jag hade en jättefin födelsedag med A, C och J (och då har jag firandet med göteborgarna kvar!) och jag tror att det närmaste året som 26 kommer funka rätt bra!

Tack för alla politiska tips då! Jag var faktiskt seriös. Men, jag röstade ändå - med magkänslan som stöd - och det kändes rätt bra. Om inte annat hoppas jag att min röst håller Sverigedemokraterna BORTA från all politisk påverkan.

Nu ska jag gå hem, bokstavligt talat. Mitt spårvagnskort gick ut igår och jag åker bort imorgon; alltså tänker jag inte köpa något nytt nu, vilket är en kombination av snålhet (vill inte betala enkelbiljetter, vågar inte planka längre) och att det ju faktiskt är rätt bra att röra på sig.

Så.

Vi hörs kanske ikväll! Eller snarare; JAG kanske hörs av ikväll, era små möss.

I dag känns som en bättre dag än i går! Solen skiner, det är torsdag (nerförsbacke), jag sov nån halvtimme mer i natt än vanligt. Och det där ointressanta personporträttet jag ska skriva: det är tråkigt, men det kommer gå. Det gör det alltid. Blir oftast bra till och med. Det gäller bara att fokusera!

Jag har förresten tänkt att rösta i dag. Dock har jag inte riktigt bestämt på vilket parti/person. Så, förslag och motiveringar mottages tacksamt!?

Jag känner mig tom på energi och rastlös på samma gång. Det är ingen angenäm känsla. Jag vet inte (eller?) vad den kommer ifrån och framför allt inte hur jag ska bli av med den.

I dag var jag ute i Mölnlycke (av alla ställen) för att göra en intervju. Det var väldigt fint och idylliskt där och om jag någonsin klämmer ur mig ett par knoddar och tröttnar på stan skulle jag kunna tänka mig att bo i ett fint hus där. I och för sig ligger det inte nära havet. Och ska man köpa ett orimligt dyrt hus i göteborgstrakten kanske det ska ligga vid havet?

Hursomhelst, jag intervjuade en person som jag egentligen inte är särskilt intresserad av (vilket kan vara en orsak till energibristen). Men det är alltid skönt att komma ifrån datorn ett tag. Och det fanns två katter där som jag fick kela lite med, och det uppskattar jag ju alltid. GUD VAD JAG BEHÖVER ETT HUSDJUR (eller ja, en stor, lurvig hund, that is).

Så nu sitter jag och försöker uppbåda tillräckligt med energi för att skriva rent intervjun och sedan få ihop något slags porträtt av den. Det senare får ske imorgon, helt klart. Herregud, jag är faktiskt en konstnär som behöver någon slags inspiration för att kunna arbeta. HAHA.

Förhoppningsvis blir jag på bättre humör av att äta middag och ta ett glas vin tillsammans med en vän efter jobbet.

2,5 timme kvar, håll ut.

Wow, det första studentflaket (många är de, med dampbarn fyllda, lastbilsflak som åker förbi mitt kontorsfönster these days) som spelar en någorlunda bra låt (Blurs Song 2) Att det kom från ett NV-flak var ju rätt otippat. Trodde att formelsamlingen var deras ljuva musik..?

Anders, jag har en överraskning till dig. Vad det är kan du ju fundera på idag! Puss!

Ibland sprutar orden ur mig, ungefär som en mindre trevlig magåkomma. Men inte för tillfället. Kanske ikväll! Jag måste ju medge att jag får en liten, liten kick av att se hur besöksantalet ökar i takt med att mina blogginlägg gör det.

Är för övrigt lite pirrig över en grej. Men det är tyvärr inget jag kommer att avslöja här. Inte nu.

Så vi hörs ikväll!