livet som matte
Jag är trött och sliten. Det är underbart med en liten valp men också skitjobbigt. Passa passa passa – gå ut en gång i timmen – avvärja dumheter (dvs. att bita på händer, skåpsluckor, lister, bucklor i golvet….) Allt detta hela tiden (förutom när han sover –vilket han lyckligtvis gör rätt mycket). Men samtidigt som jag blir trött kan jag inte låta bli att skratta åt hans små egenheter. Han har sinne för humor, vår lilla kille. Det stämmer verkligen vad de säger om finska lapphundar: Smarta och roliga. Och fantastiskt snygga. Hörde jag; sådan matte sådan hund…?
Anyway. Mikkel sover fantastiskt bra på nätterna – gör inte så mycket väsen av sig och kissar eller bajsar inte (ta i trä!) I natt var det dock oroligt. Han fick första avmaskningsdosen igårkväll och hans lilla mage tålde inte det starka medlet. Kvällsmaten kom upp igen. Vi ringde veterinären som han ska vaccineras hos på måndag. Hon tyckte att vi skulle vänta någon vecka med avmaskningen och sedan ta ett mildare medel. Det kändes skönt att höra.
Ja, det finns hur mycket som helst att skriva. Trots att jag är överjordiskt trött varje morgon försvinner allt det när världens sötaste lilla valp hoppar upp i sängen, gosar in sig och på alla sätt utom med ord talar om att han älskar sin matte och husse.