Istället för ljud

I fredags halkade jag på en fläck som var väldigt hal och väldigt hård. Liggandes raklång på isfläcken var jag helt säker på att jag hade brutit svanskotan (det kan man göra, fråga min lillasyster). Jag tog mig (knappt) hem och hela kvällen sedan gjorde det så jäkla ont att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Varenda liten rörelse gjorde skrikont. Att ligga still på soffan gjorde ont. Hela helgen tog jag så mycket painkillers jag vågade. Det hjälpte marginellt, men nu är kotan inte riktigt lika öm längre. Vet inte vad som var meningen med den här texten, förutom att uttrycka lite självömkan. Kanske bara: ta det lugnt med isfläckarna där ute. They are vicious.

Nu ska jag göra en riktigt tidig kväll. Lägga mig i sängen och läsa. Kanske knapra på ett par nobless. FETT SKÖNT.