Istället för ljud

I dag möts jag av nyheten att Fredrik Strage får Stora journalistpriset. Det tycker jag var roligt. Grattis, eller nåt.

********

I veckan hade jag en 2,5-timmeskurs i EpiServer. FATTA (!!!) hur glad och lättad jag blev när EpiServer visade sig vara ungefär 25 gånger enklare än Polopoly  (åtminstone det Polopoly jag har jobbat i). Som en bloggpublicering, men mer logiskt och med fler funktioner såklart. Men principen. Gött tyckte jag.

********

Jag har ganska svårt för den rådande inflationen i polisserier och -filmer som råder i Sverige. Eller, jag tycker de är tråkiga (ja, kategoriskt!) och tittar inte på dem. Jo förresten, har sett en Wallanderfilm (ganska imponerande med tanke på hur många det finns) och kanske 1,5 Beckfilmer (också imponerande, och det var enbart för Persbrandts skull, han är ju underbar).

Men så när jag var i Småland för nån månad sen skulle det tittas på något som heter Höök. Jahopp, tänkte jag, ännu en trist, svensk kriminalserie där topnotchpolisens namn blivit titeln, SUCK. Men för att vara social och sånt stannade jag kvar vid tv:n. Och fastnade! Det hela är ganska konstigt, för Höök är inte speciellt bra. Rätt dåligt manus, inga jätterafflande stories och OTROLIGT pinsamma prestationer från främst birollsinnehavare. Alltså, de har haffat folk på gatan och frågat om de möjligtvis skulle kunna tänka sig att läsa några repliker framför kameran där borta? Men det var alltså något i Höök som fångade mig. Kanske var det så simpelt att det första avsnitt jag såg hade en väldigt tydlig cliffhanger och att jag veckan efter befann mig i en soffa i Västerås? Kanske. Men i går var det i alla fall dags igen, och då hade jag ingen bra anledning alls.

Trots att det vid tillfällen är skämskuddepinsamt så tittar jag, med någon slags behållning. Min teori är att jag är svag för den norrländska naturen (och älskar vi inte att oavsett var poliskontoret befinner sig så talar ALLA utom en stockholmska?!), Ruben och att allt är väldigt mellanmjölkslagom. Varje avsnitt är en gnutta spännande men jag blir inte rädd (jag gillar inte att bli det sen jag såg Låt den rätte komma in). Jag kommer ju sakna Höökan när hon försvinner från min torsdagskväll.

*******

Och så den sista, knivskarpa, iakttagelsen för nu. Jag gillar gröt. Inte havregrynsgröt så mycket, men mannagryns- ("len gröt") och risgrynsgröt ("tomtegröt"). Mannagrynsgröt händer det att jag gör själv, men inte tomtegröt. Det är för jobbigt. Men så blev jag sugen, det är ju snart jul!, och tänkte: "Hmmm, vad ska jag göra nu, ska jag verkligen köpa en sån där knasig KORV med gröt?!" Gjorde det för några år sen och minns att jag blev mycket besviken på den artificiella smaken. "Men äh", tänkte jag, "en korv med gröt kostar ju typ åtta spänn så det får en chans till!" Och, det var faktiskt gott. Inte som hemlagad, men ändå fullt fullt ätbar. Jättebra.

MEN - och nu kommer den egentliga iakttagelsen: VAD FAN ÄR DET MED FÖRPACKNINGEN?! Det måste vara den sämsta förpackningslösningen någonsin. Man sticker ett litet hål, förslagsvis i en ände, men det är inte så jävla lätt att förhindra en spridning av hålet. Och så ska man lyckas försluta förpackningen och stoppa in den i kylen igen. Jag har hittills dragit över en plastpåse, tryckt till och stöttat den avmagrande kroven mot ett mjölkpaket. Inte optimalt. Jag fattar inte varför man inte häller (?) gröten på tetra. Eller i nån slags burk, miljövänlig såklart. Det stör mig att korvförpackningen bara är någorlunda lämplig för hushåll med så många personer att man använder hela grötkorven på en gång. Eller har jag missat något? Finns det ett superbra sätt att öppna korven på, som jag missat? Please, fill me in i så fall.