Istället för ljud

Åh jag blir så trött på alla avskalade, akustiska covers på kända låtar. Som typ Maja Hira(hara?)nåntings Maia Hirasawas (i love google) version av The Worrying kind. Tråkigt tråkigt tråkigt. Och billigt: "Men jag vet, vi drar ner tempot som fan  på den här schlagerdängan som alla har hört och så fraserar jag lite experimentellt och spännande, så blir det ju skitbra!". Eh, nej. Möjligtvis att det funkade för Ryan Adams när han gjorde Wonderwall. Och han är, eller var i alla fall, ju bra. Och låten med. Nä. Det kryper i kroppen på mig. Kanske extra mycket idag, av någon anledning.