"Hela dagarna blablabla"
6230 tecken bajs. Så långt har jag kommit med min essä. Det började rätt lovande tycker jag, fick till en rättså snitsig inledning (en situation från praktiken, dra på trissor!) men sedan spårade det ur. Ojojoj vad det spårade. Och fortfarande gör, i hög hastighet. Jag har ingen aning om vart vi är på väg. Gah. Paus? Choklad? Jag känner mig löjlig som efter massa år i skolan (och tusentals skoluppgifter) fortfarande sitter och patetiskt sliter mitt hår till allmän beskådan, numer i den här lilla bloggen. Men jag kan inte låta bli.
Kommentarer
Trackback