Konstigt
Jag föddes med rumpan först. Kanske inte konstigt men rätt ovanligt iaf. Fråga mig inte varför jag valde att komma med denna visserligen fina, men för mamma onödigt smärtsamma, sida först. För det minns jag inte. Men tydligen fick jag navelsträngen om halsen en liten stund och pappa och mamma behövde vänta lite för länge på att jag skulle ta ton för första gången. Inga bestånde men dock. Tror jag.
Om jag har bråkat med någon eller det finns nån speciell jag går och stör mig på kan jag komma på mig själv med att tänka ut dräpande svar på denna persons eventuella uttalanden till mig. Utifall att jag skulle få chans att ge den personen svar på tal eller vad? Oftast handlar det om människor som inte jag inte låter veta att jag tycker dom är puckon, så dessa förberedda dräpande svar är onödiga. Men det känns oftast lite bättre efter att jag vunnit den i mitt huvud rumägda diskussionen.
Jag har manisk paddfobi. När jag ser en såndär slemmig grön sak på bild eller på tv ryser jag. Om den hoppar upp framför mig skriker jag. Som aldrig annars. Och stelnar till och är rädd och skakar minst en kvart efter att jag har avlägsnat mig från paddplatsen. Töntigt, I know. För så vitt jag vet finns det inga farliga eller dödliga paddor i Sverige och jag väger typ 10000 gånger mer än dom. Men det kan inte hjälpas, jag är sjukt rädd, detta trots att jag hade grodor (som ju ser ut som paddor fast mindre) som husdjur när jag var liten. Iuuuuh. Äckligt barn jag måste varit.
En sommar för ganska många år sedan tyckte jag det var en bra idé att bara leva på risifrutti. Då tänkte jag inte så mycket längre än att jag tyckte det var gott. Näringsämnen, varför det? Så jag tryckte i mig typ tre risifrutti, av varierande smak men oftast jordgubb, varje dag och stod mig rätt bra på det. Efter den sommaren tog det flera flera år innan jag kunde äta risifrutti igen. Nu kan jag äta det, men max! en per dag. Och oftast en per kvartal.
Mina konstiga karriärplaner. När jag var rätt liten var jag övertygad om att jag skulle bli läkare när jag blev stor. Rätt weird framtidsplaner med tanke på att jag alltid tittar bort när det är läskiga scener i läkarserier. Och ja, det var kirurg som gällde, för det är ju det som är tufft. Ett tag på högstadiet skulle jag bli kock. Ehe ännu konstigare, för 1) jag gillar inte att laga mat 2) jag är inte speciellt bra på det 3) jag är ganska kräsen och kockar ska väl kunna smaka på allt och jadajada? Hursomhelst krossades kockdrömmarna när jag i nian besökte Hotell- och restaurangprogrammet och de påpekade just det att man måste smaka på allt man tillagade. Vid den tidpunkten var jag allergisk mot fisk och trodde smaka allt även anbelangade fisk. Och det var inte värt att riskera livet för att bli kock. Ja sen så spenderade jag hela gymnasiet med att tro att jag skulle bli jurist också och läste ett år på lärarprogrammet (!?). Rätt konstigt det med. Men nu har jag äntligen hittat rätt. Får vi hoppas.
Louise utmanade mig. Jag i min tur vill läsa lite konstigheter om Cissi, Sandra, Charlott, Ina och ni där ute som läser min blogg men som jag inte har någon aning om vilka ni är. Jag ser i besöksstatistiken att ni finns. Mm, så får det bli.
Haha, paddor? Varför? Och hur ofta ser man dom? Fast egentligen är det konstigare att vara rädd för spindlar, dom kan man ju trampa ihjäl men jag skulle inte palla att mosa sönder en padda med foten.
Malin jag vet inte riktigt! Tror det började med en traumatisk upplevelse som jag och min hund Bonzo delade för några somrar sedan då en padda hoppade in i huset och skrämde slag på oss båda. Hemska kryp!
självklart antar jag utmaningen, men jag lär behöva ett par dagar att fundera ut hur knäpp å konstig jag verkligen är - det är ju sånt man annars brukar försöka förtränga ;) Skorna förresten är från din sko... Hoppas allt är bra annars! Kram
Åh, stackars din mor! Det är faktiskt väldigt komiskt! Å lite sött! De var säkert tvungna att ta en sån där sugpropp, sätta den på båda skinkorna på dig och suga ut dig! Hahahaha
Lousie, hahaha! Jag har tur som inte fick en deformerad och strutig rumpa med andra ord! haha