Istället för ljud

Nu är jag äntligen hemma efter en, tycker jag, alldeles sanslöst lång, jobbig dag. Det var galet skönt att duscha efter att ha suttit inlåst (i princip) med ett tjugotal personer, varav allt för stor andel av dem har anledning att se över sin personliga hygien. Det luktade människokropp överallt. Iuh. A är och hämtar pizza från en restaurang inte allt för långt bort som vi till slut lyckades googla fram. Jag är vansinnigt hungrig, har knappt ätit nånting idag. Bra kombo det där förresten, massa jobb ingen mat. Jag är, som det förmodligen har framgått, ofantligt trött. Min skalle känns tillfälligt död och benen tröttvärker. Förut, i min desperata jakt efter lite falsk pigghet, hällde jag i mig en stoor kaffe. Det faktum att jag numer inte dricker kaffe särskilt ofta, samt att jag kombinerade den med en otroligt sockerproppad blåbärsmuffin, fick som följd att jag skakade och kände mig yr i säkert två timmar efter intaget. Jag är så vek ibland. Nu har jag förresten ätit den där pizzan. Och druckit kall pepsi till. I mitt tillstånd en underbar, ovanligt lyckad, kombination. Nu ska snart sängen föräras med mitt sällskap. Och jag ska inte ställa någon klocka.

Imorgon blir det klassgrej i slottsskogen. Det ska bli trevligt och det finns en överhängande risk (chans!) att det som finns kvar i vindunken, som inhandlades i lördags, tar slut.

När vi vandrade hemåt genom stan vid halv tio-tiden var det fortfarande över 20 grader varmt. Underbara, underbara sommaren verkar faktiskt vara här.