Istället för ljud

Det ligger något djupt tragiskt över trettinåntingåringar som sitter i en studentlägenheten en fredagkväll och packade skrålar med i Josh Grobans You raise me up. Olyckligtvis bor denna tragik granne med oss och beslöt sig för att visa sitt fula tryne igår. Vid 20-snåret tog den sats, och vid tio stod den i full blom. Vi satt med våra i jämförelse väldigt sofistikerade glas vin och småskrattade åt de patetiska människorna på andra sidan väggen. Sandra och Matias undrade stilla om det ofta förekommer sådana fester i vårt hus. Det har väl hänt, är svaret. Och vi har inte bott här ens en månad. Allteftersom tragiken fortgick och expanderade - exploderade byggdes en stegrande vrede upp inom mig. Borde inte de där grottmänniskorna omyndingförklaras? På fullaste allvar. Får man vara så där korkad? Och jag vill inte vara en tråkig partyspoiler men när det vid tjugo över tolv hade skallrat i våra väggar i fem timmar tog vreden överhanden och jag knackade (ändå hyfsat sansad) på den hjärndödes dörr. Någon packad grottkille eller tjej, jag kommer inte ihåg, öppnade och jag bad att få prata med den vars namn stod på dörren. Antingen förstod den som öppnade inte vad jag sa eller vågade Markus (jag tror det är hans namn) inte prata med (ofarliga lilla) mig (jag). Istället skickades två par rödsprängda ögon ut. De verkade inte förstå svenska så bra, och dessutom verkade de tro att "men han flyttar på onsdag" var ett fullgott skäl för att spela musik med en basgång som måste ha ljudit genom hela Göteborg, men jag tror de uppfattade att "d e t  s k a l l r a r  i  v å r a  v ä g g a r  n ä r  n i  s p e l a r  S t a d  i  l j u s ,  n i  m å s t e  s ä n k a !"  Och de verkade faktiskt snappa upp budskapet. Ett tag. Men efter en halvtimme hade de återigen glömt bort att de inte bor i ett öde hus ute i skogen och tyckte det var en bra idé att höja upp Josh Groban (för säkert fjärde gången!) till maxvolym. Hoppas de spräckte trummhinnorna by the way. Då fick vi "fan nog" och rinde Securitas och anmälde störande grannar. I äkta pensinärstyle, jag vet. Men det måste straffa sig att vara så dum i huvudet. Efter en halvtimme kom vakten. Då tystnade musiken och jag kunde höra mina egna tankar igen. Hoppas jävlapuckomarkus fattade att det var vi som ringde och skvallrade. Och att han omyndingförklaras. Kommer inte sakna dig när du flyttar på onsdag, Markus.