Istället för ljud

Jag, fröken Andersson, är helt jävla hopplös. Officiellt. Har en liten skituppgift att skriva men göra helt andra saker istället. Iofs tränade jag det var ju bra. Men hallå?! Hopplös.
Dagens underdrift: cogito ergo sum. Det är nästan skrattretande, nästan.
Jag fattar liksom inte hur jag bär mig åt. Var det kommer ifrån. Kanske vet jag det och tränger undan eller så har jag ingen jävla aning.
Jag sitter och skakar på huvudet - bokstavligt talat. What the fuck?
Till småland imorgon, inte skåne för en gångs skull. Jag skulle iofs kunna tänka mig att bo i skåne. Trots att jag enligt alla där pratar konstigt. Och även fast 80 procent av allt pålägg där nere är baserat på kyckling. Kan ni tänka er. Det är bara min (dröm)utbildning som ligger i vägen mellan mig och Skåne. Annars så. Home is where the heart is, right. Lurigt det där. (Och förmodligen.... bibombombombom)
Fan vad jag svamlar.  Borde sluta med det. Verkligen borde jag göra det. Men men man kan inte få allt. Poff jättemånga tecken bara sådär, tänk om svensk presshistoria kunde skriva sig lika lätt. Blaha och hej nu ska jag överdosera choklad.
Sweet sweet Timos version av Didn't we almoust have it all är söt-söt.